Sida:Rd 1942 A 2 FK 2 15 23.djvu/655

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har inte korrekturlästs

Onsdagen den 10 juni 1942 e. m. Nr 22. 95

Förslag till rättegángsbalk. (Forts.) brytare än menedare. Mördare och förskingrare och allehanda andra skurkar skola ju både enligt propositionens och utskottets förslag ha rätt att vittna inför rätta och höras på ed. Varför skulle menedare sättas i särklass? Det skall vara fri bevisprövning. Varför inte draga konsekvenserna fullt ut?

Nu menade herr Siljeström, att man inte skall utsätta en människa för risken av ett återfall i ett brott, som han en gång har begått. Jag tycker att även den ståndpunkten är oriktig i detta sammanhang. Den förutsätter, att en människa skall vara alldeles särskilt disponerad för en viss sorts brott. Den som begått mened en gång skulle således ha gjort det, därför att han var särskilt fallen för den sortens felsteg, den som mördat skulle vara särskilt fallen för att mörda o. s. v. Så är det naturligtvis inte. Den, som kommer in på lbrottets bana, har kanske vissa karaktärssvagheter. Det är kanske en tillfállighet att han begår ett visst brott och inte ett annat. Ger man sig in på att i en sådan paragraf försöka skilja agnarna från säden, tror jag därför, att man skulle få specificera bra mycket noggrannare än som här har skett. Det är en ologisk ståndpunkt som utskottet och herr Si-ljeström intagit.

När nu justitieministern har förklarat att han föredrar den ståndpunkt som innefattas i mitt förslag om avslag på hela den förevarande punkten framför den mosessonska reservationen, som andra kammaren har antagit, hemställer jag, huruvida inte kammaren skulle kunna enas om att avslå såväl utskottets förslag som reservationen.

Efter härmed slutad överläggning yttrade herr talmannen, att i avseende på den nu ifrågavarande paragrafen yrkats

1:o) att densamma skulle godkännas;

2:o), av herr andre vice talmannen, att paragrafen skulle godkännas med den ändring, att mom. 3 i första stycket utelämnades, eller således att paragrafen erhölle följande lydelse: -

Ed eller försäkran må ej avläggas av

1. den som är under femton år; eller

2. den som på grund av sinnessjukdom, sinnesslöhet eller annan rubbning av själsverksamheten finnes sakna erforderlig insikt om betydelsen av ed eller försäkran. .

Ej heller må i brottmål ed eller försäkran avläggas av någon den tilltalade närstående, som avses i 3 .

samt

3:o) att paragrafen skulle godkännas med den lydelse, som påyrkats i den av herr Mosesson därom anförda reservationen.

Sedermera gjorde herr talmannen-propositioner enligt berörda yrkanden och förklarade sig anse propositionen på bifall till herr andre vice talmannens yrkande vara med övervägande ja besvarad. -

Herr Linnér begärde votering, i anledning varav och sedan till kontraproposition därvidantagits godkännande av utskottets förslag till paragrafens lydelse, uppsattes samt efter given varsel upplästes och godkändes en omröstningsproposition av följande lydelse:

Den, som godkänner 36 kap. 13 § i första särskilda utskottets förslag till rättegångsbalk med den ändring, som under överläggningen påyrkats av herr andre vice talmannen, röstar

Ja;

- Nej; Vinner Nej, godkännes utskottets förslag i denna del oförändrat.

Den, det ej vill, röstar