114 Nr 22. Onsdagen den 10 juni 1942 e. m,
Förslag t-ill rättegângsbalk. (Forts) kande om liögre straff för en tilltalad, som av underrätten har fällts, kan den tilltalade trots att han icke har fullföljt talan, erhålla nedsatt straff eller fritagas från ansvar, vilket är enolikhet mot vad nu gäller.
Jag ber, herr talman, att få yrka bifall till utskottets förslag.
Herr Branting: Herr talman! Jag begärde endast ordet för att helt enkelt bestrida herr Gärdes påstående, att denna sak år klar, enligt praxis. J ag vet att det föreligger i något fall en dom av högsta domstolen, som möjligen skulle kunna åberopas såsom ett visst stöd för herr Gärdes påstående, men i processlagberedningens utredning erkännes, att saken är omstridd och oklar. Det heter i betänkandet: »En enligt gällande rätt i viss mån omstridd fråga är, huruvida i brottmål reformatio in pejus är tillåten, d. v. s. huruvida, då part i syfte att erhålla ett.för honom fördelaktigare avgörande fullföljt talan mot lägre rätts dom, högre rått äger meddela en dom, som är för parten ogynnsainmare än den överklagade domen.» -
Det skulle föra för långt att inför kammaren läsa upp processlagberedningens vidlyftiga motivering på denna punkt, men jag tror att herr Gärde, när han ser närmare efter, skall finna, att saken ingalunda ligger så klar till som han nyss gjorde gällande.
När nu emellertid den principen hävdas i den förevarande paragrafens första mening, att straff icke må av överrätten förändras till den tilltalades
nackdel på hans klagan, så förmenar jag - oavsett om praxis på detta
område förut varit något osäker och vacklande eller inte - att regeln med förbud mot reformatio in pejus bör tillämpas klart och fullt ut.
Överläggingen ansågs härmed slutad, varefter enligt de därunder förekomna yrkandena gjordes propositioner, först på godkännande av den under behandling varande paragrafen samt vidare på paragrafens godkännandemed den lydelse, som påyrkats i den av herr Branting där-om anförda reservatiomen; och förklarades den förra propositionen, vilken förnyades, vara med övervägande ja besvarad.
51 kap. 26-31 §§, 52 och 53 kap. samt 54 kap. 1-8 §§. Godkändes.
54 kap. 9 §. 54 kap. 9 och 10- §§ i förslaget till rättegångsbalk hade följande avfattning: (i Kungl. Ilayïts förslag.) (i utskottets förslag:) 9 §.
Talan mot hovrätts dom eller slut- Talan mot hovrätts dom eller slutliga beslut i mål eller ärende, som liga beslut i mål eller ärende, -som väckts vid underrätt, må ej komma un- väckts vid underrätt, må ej i- vzdare der högsta domstolens prövning, med mån än som framgår av 10 §-komma mindre högsta domstolen meddelat under högsta domstolens prövning, med parten tillstånd därtill. mindre högsta domstolen meddelat par - ten tillstånd därtill. - - -
Vad nu sagts gälle ej talan, som i mål om allmänt åtal föres av Justitiekans lern eller riksdagens justitieombudsman eller militieombudsman.
10 §.
Prövningstillstånd må meddelas allenast - - - - 1. om för enhetlig lagtolkning eller rättstillämpning är av synnerllg Vlkt,
