Sida:Rd 1942 A 2 FK 2 15 23.djvu/681

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har inte korrekturlästs

RIKSDAGENS PROTOKOLL. 1942. Nr 23-

Första kammaren.

Fredagen den 12 juni.

Kammaren sammanträdde kl. 3 e. m.

Herr statsrådet och chefen för finansdepartementet Wigforss, som meddelat, att han ämnade vid detta sammanträde besvara herr Wohlins mterpellation angående skatt å tidningar och tidskrifter, erhöll ordet och anförde: Herr talman! l en med kammarens tillstånd framställd interpellation har herr Wehlin till mig riktat följande frågor:

1. Har herr statsrådet för avsikt att förelägga riksdagen förslag om en på lämpligt sätt konstruerad skatt å tidningar och tidskrifter?

2. Om så icke skulle vara fallet, vilka äro herr statsrådets skäl för att avstå från en sådan åtgärd?

Till motivering av frågorna har interpellanten såsom sin mening uttalat, att ifrågavarande tryckalster synnerligen väl skulle lämpa sig för en beskattning och kunna skänka en ganska avsevärd skattinkomst.

Frågan om skatt å tidningar var föremål för prövning i samband med omsättningsskattens införande. De fortsatta utredningar rörande möjligheterna att genomföra en tidningsbeskattning, som sedermera verkställts, ha visat, att de tekniska problem en sådan skatt reser väl låta sig lösa. Emellertid ha enligt min mening de betänkligheter, som redan från början framfördes mot en tidningsskatt, under den tid som förflutit ökat i styrka. J ag är därför icke beredd att för närvarande tillstyrka, att förslag i ämnet förelägges riksdagen.

Vad åter beträffar en särskild skatt å vissa tidskrifter kunna goda skäl anföras för att en dylik skatteform borde anlitas. Emellertid skulle denna, såsom jag framhållit vid anmälan av förslag till inkomstberäkiiing för nästa budgetår i propositionen nr 355, vara förenad med sådana tekniska svårigheter, att den - i synnerhet med tanke på den relativt obetydliga inkomst den skulle skänka - åtminstone för närvarande icke bör genomföras. De svårigheter jag åsyftar sammanhänga med att gränsen för skattskyldighet är vansklig att bestämma och lämnar en vid marginal för personliga omdömen. Vid de överväganden, för vilka skatteformen varit föremål, har någon tillfredsställande lösning icke vunnits på frågan hur man på objektiva grunder skulle kunna fastställa, huruvid-a en tidskrift med hänsyn till sin art och sitt innehåll borde bli föremål för beskattning eller i likhet med tidningar och av samma skäl som dessa vara skattefri.

Herr Wehlin: Herr talman! Jag frambär mitt förbindliga tack till herr statsrådet för det lämnade svaret på interpellationen liksom även för vänligheten att på förhand ha givit mig del av svarets innehåll.

-Herå statsrådet har den svara uppgiften, att linder en tid av exceptionellt stigan estatsuotgifter for ytterligt viktiga andamal söka efter allehanda skattekallor for att åtminstone till en del täcka dessa statsutgifter. Under detta sitt sokanåle efteçrdnjfa skattekällor har herr statsrådet även måst göra en översyn over e omra en, dar eri indirekt beskattning kan ha varit att förorda, Nya indirekta skatter eller forhöjiiingar av förut utgående indirekta skatter ha ju

Första kammarens protokoll 1942. Nr 23, 1

Ang. skatt å tidningar och tidskrifter.