2 Nr 23. Fredagen den 12 juni 1942.
Ang. skatt å tidningar och tidskrifter. (Forts.) också, som alla veta, på herr statsrådets förslag i stor utsträckning genomförts under de gångna riksdagarna. Den mest omstridda av dessa indirekta skatter nämligen den allmänna.omsättningsskattem blev ävenledes genomförd trots de betänkligheter, som från många håll restes mot denna skatt, och den har även om åtskilliga tekniska svårigheter uppstått vid den praktiska tillämp: ningen, likväl i stora drag kommit att fylla sin uppgift. Den centrala omsättnmgsskattenämnden har lyckats bemästra svårigheterna genom ett stort antal prejudikat i skilda tvistefrågor, som förekommit. ,
När jag för min del gjort en överblick över detta fält har jag länge tyckt att det här obestridligen har funnits en lucka, och det är just den beskattning, som jag nu har efterlyst. Eftersom tidningar och tidskrifter äro undantagna från omsättningsskatt äro dessa produkter av svensk företagarverksamhet helt skattefria i vad det gäller den indirekta beskattningen. När man med omsättningsskatt belägger ett stort antal för den stora befolkningen mycket viktiga nödvändighetsvaror, i vilket avseende jag kan erinra. exempelvis om läkemedel och om alla de många artiklar, som icke minst för barnrika familjer spela en betydande roll för deras ekonomi, och när man vidare betänker, att böcker äro belagda med omsättningsskatt, förvånar man sig uppriktigt sagt ganska mycket över att tidningar och tidskrifter ha blivit undantagna från varje beskattning av denna natur.
Nu har denna fråga uppenbarligen sedan en längre tid tillbaka varit under övervägande inom finansdepartementet, och herr statsrådet har ju haft till sitt förfogande all den expertis, som både ämbetsverk och departement besitta i en fråga som den förevarande. Han kan följaktligen bäst, och vida bättre än jag, bedöma de tekniska problem som här uppstå. Enligt det lämnade svaret har emellertid herr statsrådet förklarat, att i fråga om skatt på tidningar har det visat sig att de tekniska problem, som en sådan skatt reser, väl låta sig lösa. J ag får verkligen bekänna att jag hade trott att de tekniska problemen skulle ha varit svårare att lösa då det gäller tidningarän när det gäller tidskrifter, men jag har nu fått upplysning om att så icke är fallet. Beträffande tidskrifter har herr statsrådet anfört, att goda skäl kunna anföras för att en dylik skatteform borde anlitas men på angivna grunder förklarat sig för närvarande ämna avstå från en sådan beskattning. Dessa grunder äro i huvudsak, dels att skatten skulle ge förhållandevis litet i pengar och dels att det skulle vara svårt att göra en gränsdragning mellan sådana tidskrifter, som borde träffas av skatten, och sådana, som rimligen borde undantagas - jag förmodar då i första rummet vetenskapliga och ur kultursynpunkt viktiga tidskrifter.
Det är då i svaret en punkt, som jag uppriktigt sagt inte förstår. På tal om tidningar säges det nämligen, att enligt herr statsrådets mening de betänkligheter, som redan från början framfördes mot en tidningsskatt, under den tid som förflutit ökat i styrka. Det kan .alltså inte vara några tekniska betänkligheter. Det måste vara några andra. Det kan väl inte vara själva naturen av det objekt, det här gäller? Ty många andra lika viktiga och ännu viktigare artiklar äro clrabbade av omsätrtningsskatten och som jag nyss nämnde även böcker.
Skulle det då vara tidningarnas ekonomi, som man särskilt ömmar för? Jag har svårt att förstå en sådan synpunkt, eftersom all beskattning, vare sig direkt eller indirekt, utövar inflytande på ett näringsföretags ekonomi. Och den utomordentligt liöga direkta beskattning, som vi för närvarande ha och som kommer att ytterligare stegras genom värnskattens förhöjning, drabbar uppenbarligen det produktiva iiäringslivet och dess företag mycket hårt och har en otvivelztktigfiiiverkan på den stora företag-arverksamheten inom landet. Beträ-ffande krigskonjunkturskatten är det många industrimän som anse att
