Fredagen den 12 juni 1942. Nr 23. 5
Ang. skatt å tidningar och tidskrifter. (Forts) -
Herr andre vice talmanneli: Herr talman! Jag tänker inte uppehålla inig vid de tekniska svårigheter, som finansministern här vidrört, utan endast säga ett par ord med anledning av herr Vvohlins anförande. -
Det förefaller mig som om interpellanten hade tämligen fantastiska föreställningar om möjligheten att använda pressen som en mjölkko för att lätta skattebekymren i den situation som råder. Finansministern har redan påpekat att dessa föreställningar äro överdrivna. När omsättningsskatten infördes skedde detta framför allt av två skäl: man ville dels ha stora inkomster till statskassan och dels nedbringa konsumtionen genom att fördyra densamma. Intetdera av dessa skäl kan väl åberopas beträffande det nu av herr Wohlin framförda skatteobjektet. Det beräknades att man genom att använda omsättningsskattens taxor skulle få in 4 miljoner på hela pressen, och det är knappast ett belopp som kan ha någon betydelse med hänsyn till de synpunkter, som herr Wohlin nyss framfört. Och någon önskan att nedbringa pressens omslutning eller minska dess försäljning finns väl inte heller. Det kan naturligtvis råda olika uppfattningar beträffande vissa tidningar, men när det gäller pressen i. gemen skulle jag inte tro att i den svenska riksdagen finns någon önskan, särskilt inte i den nuvarande situationen med hänsyn till folkets moral och beredskap, att komma den till livs.
Jag vill påpeka att större delen av landets tidningar för närvarande arbeta med betydligt ökade svårigheter. Det finns givetvis alltjämt ett fåtal större tidningar, som äro goda affärer och som skulle kunna åderlåtas på något av sina inkomster, men hur en beskattning skall kunna ske utan att bringa den stora raden av fattiga tidningar i svåra ekonomiska omständigheter kan jag inte förstå. Det är i det senare fallet framför allt fråga om de tidningar, som stå i kontakt med de politiska partierna och vilkas vakthållning kring nationens intressen just i dag är av så stor betydelse för vårt folk. Särskilt i denna tid, då landet översvämmas av utländsk propagandalitteratur, menar jag att det skulle vara ett mycket betänkligt steg om riksdagen skulle inlåta sig på en sådan beskattning. -
Jag vill för övrigt till slut endast påpeka att i andra länder, där samma problem varit uppe och där omsättningsskatt införts, har i allmänhet pressen undantagits. Det finns därför ingen anledning att i vårt land på dett-a områd tillämpa särskilda och mera restriktiva metoder. «
Beträffande tidskrifterna har jag delvis en annan uppfattning än finansministern; J ag .anser inte att det finns några särskilt starka skäl att genom beskattning försöka begränsa dessa tidskrifters spridning eller på annat sätt söka komma dem till livs. Framför allt tror jag att föreställningarna hos de motionärer, som här väckt motioner i syfte att genom en beskattning åstadkomma en moralisk påverkan på denna press, äro vilseledande och oriktiga. Det förefaller mig snarast som om resultatet skulle bli det rent motsatta - de tidskrifter, som verkligen äro dåliga, och sådana finnas helt säkert, skulle bli ännu sämre, om de beskattades, för att kompensera den åderlåtning, som skatten skulle åstadkomma. Och någon avsikt att komma den goda tidskriftspressen tifll lšivs ha inte heller motionärerna, enligt vad de själva försäkra i sina akts yc en.
- Jag tror därför, -herr talman, att finansministern bör ha både nationen och riksdagen bakom sig, om han inför den ytterligare framstöt, som här riktats emot pressen, ställer sig mer än tveksam,
- Herr statsrådet llföller-avläiiinade- Kungl. Maj:lts proposition nr 3-63, med forslag till lag om tillfällig förlängning av skyddstid för litterära verk.
