Onsdagen den 29 april 1942. Nr 16.
Anslag till anordnande av skolbarnsbespisning. (Forts.) ligare medel, om de anvisade medlen inte skulle vara tillräckliga. Detta. måste då bli beroende på dels hur många kommuner som begära anslag och dels vilken procentsats de tilldelas. - - o
Vad beträffar dessa ofta mycket fattiga norrlandskommuner, ber jag att fa vädja till departementschefen, att han matte medverka till att de fa sådana statsbidrag att det blir möjligt att överhuvud anordna skolbarnsbespisning. Behovet är stort, och om de på grund av avsaknad av tillräckligt bidrag icke kunna anordna skolbarnsbespisning, går ju detta ut över barnen.
Jag ber att få yrka bifall till utskottets förslag.
Efter det överläggningen förklarats härmed slutad, bifölls vad utskottet i det nu föredragna utlåtandet hemställt.
Vid förnyad föredragning av statsutskottets utlåtande nr 77, i anledning av väckta motioner angående ytterligare utredning rörande löneplaceringen för de vetenskapligt utbildade tjänstemännen vid statens arkiv, bibliotek och muséer, bifölls vad utskottet i detta utlåtande hemställt.
Föredrogs ånyo och företogs punktvis till avgörande statsutskottets utlåtande nr 78, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag för budgetåret 1942/43 till försäkringsrådet m. m.
Punkten 1.
l denna punkt hade utskottet hemställt, att riksdagen måtte
a) bemyndiga Kungl. Maj:t vidtaga sådan ändring i den för försäkringsrådet gällande personalförteckningen, att den ordinarie expeditionsvakttjänsten hos rådet från och med budgetåret 1949/43 upptoges i lönegraden A 6;
b) godkänna under punkten införd avlöningsstat för försäkringsrådet, att tillämpas tills vidare från och med budgetåret 1942/43;
c) till Försäkringsrådet: Avlöningar för budgetåret 1942/43 å driftbudgeten under femte huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 271,500 kronor.
Herr Wistrand: Herr talman! Försäkringsrådets organisation har varit föremål för behandling av besparingsutredningen, som i ärendet avgivit vissa förslag. Dessa ha emellertid icke blivit beaktade av departementsehefen.
Det är mycket förklarligt, att statsutskottet på detta ganska intrikata område icke haft möjlighet att göra en verkligt ingående prövning huruvida departementschefens inställning till besparingsberedningens förslag varit befogad. Detta bl. a. med hänsyn till att det ju här är fråga om tämligen svårbedömliga författningsrättsliga frågor.
l- Jag vill dock i detta sammanhang icke underlåta att framhålla, att bespanngsberedningen funnit försäkringsrådet vara en institution, som arbetar med en ganska v-1d ekonomisk ram i förhållande till de tämligen begränsade dömande uppgifter som äro försäkringsrådet anförtrodda. På grun-d av att försäkringsrådet tjänstgör som en högsta domstol på sitt område, har det även i bagatellmål, för vilka man skulle kunna tänka sig en annan behandling, ansett sig nödsakat att sätta i gång samma vidlyftiga utredningsapparat och göra samma omsorgsfulla bedömande som i avseende å viktigare frågor. Försäkrmgsrådets apparat får denna tyngd bl. a. därför att man kan komma att aberopa rådets dom som prejudikat för bedömande av kommande tvister på grund av samma fall. Jag syftar särskilt på det förhållandet, att försäkringsradet använder en avsevärd tid till att pröva vederbörandes inkomstförhållan 21
Anslag till försäkrings- rådet m. m.
