Nl 15. Onsdagen den 22 april 1942.
rang. de skånska statsjärnvägarnas beredskap mot snörika vintrar. (Forts)
Härutöver anskaffas ytterligare omkring 12,000 meter snöskärmar, varjämte omändring och förbättring utföres av 9 s. k. tenderplogar, 1 "Amerikanare" och övrig maskinutrustning.
Med dessa förbättringar anser järnvägsstyrelsen för sin del det vara relativt väl sörjt för snöberedskapen vid de skånska statsjärnvägarnå.
Det bör dock i detta sammanhang framhållas, att det icke gives något universalmedel mot snömassor av den katastrofala omfattning, som under senvintern i år förekom exempelvis i Skåne, och att tillfälliga driftstörningar sålunda alltjämt kunna uppstå. Dessa äro emellertid icke en följd av bristande organisation eller ofullkomligheter i trafikmedlens utrustning utan bero enbart på stora naturföreteelsers väldiga övermakt.
Herr Brandt: Herr talman! Kommunikationsministerns svar var verkligt trösterikt för skåningarna, som likväl i någon mån lida vad deras gärningar värda äro, d. v. s. deras fäders missgärningar, då dessa knappast unnat pilevallarna att stå kvar och än mindre skogarna. Sådant gör man naturligtvis inte ostraffat. Beredskapen för framtiden är således efter vad vi hört av svaret den bästa möjliga, men beredskapen i år var säkerligen något bristfällig.
Man hade ju ändå haft ett par svåra vintrar förut - detta är den tredje snövintern - innan det väldiga snöfall kom, som satte mig fast i Skurup. Skåne har förut i år haft ett par ganska starka påfrestningar, så att man borde ha varit något bättre förberedd än man var. Allra värst var det för passagerarna på de tåg, som blevo stående på grund av snöhinder, ty passagerarna fingo gå och vänta utan att få besked. De gingo timme efter timme, och när de på stationen efterhörde, när tåget skulle fortsätta, svarades det bara, att tåget går kanske i kväll. På kvällen fick man besked att det kanske skulle gå nästa dag. Men det gick inte heller nästa dag eller dagen därpå. På sjätte dagen lämnade jag orten, men jag tror att de andra passagerarna fingo stanna längre. Jag har inte något att beklaga mig över, ty det var en upplevelse att få se sitt hemland på detta sätt; då man gick på skidor och
om upp på en kulle, befanns denna vara en översnöad bondgård, och jag kom tillbaka till Stockholm solbränd efter en veckas skidtur i de skånska fjälen!
Jag tackar kommunikationsministern hjärtligt för hans ord och hoppas att mandett annat år kan våga resa till sitt land igen utan risk för att bli insnoa .
Ordet lämnades härefter till herr statsrådet och chefen för folkhushållningsdepartementet Gjöres, som tillkännagivit, att han ämnade vid detta sammanträde besvara herr Herlitz interpellation angående viss överenskom melse mellan industrikommissionen och Bolidens gruvaktiebolag, och nu ytt- rade: Herr talman! Med första kammarens tillstånd har herr Herlitz frågat
mig om jag är i tillfälle att lämna närmare upplysningar om innebörden i vissa mellan statens industrikommission och andra. intressenter träffade avtal om utvidgning av kopparproduktionen inom landet och om vissa därmed samnianhängande förhållanden av ekonomisk natur samt om jag anser det vara riktigt att staten i den ordning som tillämpats förskaffar sig inkomster och verkställer utgifter utan att riksdagens samtycke därtill inhämtats.
Med anledning härav får jag anföra följande:
Som ett led i strävandena att säkerställa kopparförsörjningen inom landet upptogos på initiativ av statens industrikommission förhandlingar om utvidning av kopparproduktionen vid Bolidens gruvaktiebolag, vid vars anlägg
