Onsdagen den 22 april 1942. Nr 15. 7
Äng. viss överenskommelse mellan industrikommissionen och Bolidens gruvaktiebolag. (Forts.)
ningar den ojämförligt största delen av inom landet producerad koppar fram.- ställes. Förhandlingarna utgingasåsom 1 andra foall, där fråga vant om utvidgning av produktionen av skilda variislag, fran tanken, att staten skulle garantera avsättningen av produkterna till ett pris, som medgave amortering på kort tid av kostnaderna för produktionsökningen. Sådana avtal ha av Kungl. Maj:t godkänts vid flera tillfällen och riksdagen, som genom proposition nr 2 i år beretts tillfälle att taga ställning härtill, har icke funnit anledning till erinran häremot. - -
De förda förhandlingarna i nu förevarande fall resulterade i-en preliminär överenskommelse, som av Kungl. Maj:t godkändes den 6 februari 1942. Enligt överenskommelsen skall bolaget under-en tidrymd av 23 månader fran av-ta- lets undertecknande i viss närmare angiven utsträckning öka sin framställning av elektrolytkoppar vid bolagets fabriksanläggningar å Rönnskär samt därifrån under denna tidsperiod tillhandahålla en viss- bestämd kvantitet koppar, i det närmaste motsvarande vad produktionskapaciteten medger. För att möjliggöra denna ökning av kopparproduktionen har bolaget åtagit sig - förutom att under förenämnda tid upprätthålla den tidigare sammanlagda produktionen av kopparmalm - att verkställa utbyggnad av vissa gruvor och andra industriella anläggningar i och för ökad utvinning av kopparmalm. Därjämte innefattar överenskommelsen åtaganden från bolagets sida att, för att säkerställa malmens transport till förädlingsorten, snarast möjligt anlägga en omkring 10 mil lång linbana med erforderlig kapacitet för utfraktning av malmprodukterna från gruvfälten. Kronan skall äga samma rätt som bolaget att få sina malmprodukter transporterade å linbanan. Totala kostnaderna för de avsedda utvidgningsarbetena ha beräknats till i runt tal 15,ö00,000
ronor.
Som motprestation för bolagets åtaganden har staten medgivit, att priset å de kvantiteter koppar av bolagets produktion, som enligt överenskommelsen skola tillhandahållas under åren 1942 och 1943, får höjas så mycket, att vad därigenom inflyter skall förslå till amortering av de förut angivna anläggningskostnaderna. Då det givetvis är osäkert om det sålunda förhöjda priset på koppar kan erhållas under angivna tid, därest ändrade förhållanden skulle inträda, har staten ytterligare förbundit sig att garantera att 1943 års kopparpièoduktion, dock högst 17,000 ton, skall vinna avsättning till det förhöjda prise .
En allmän höjning av priset å råkoppar skulle blivit följden av nu angivna förfarande, därest ej andra åtgärder vidtagits. En dylik prisförhöjning skulle emellertid ha medfört flera icke önskvärda konsekvenser. Således skulle de företag, som lågo inne med stora lager av koppar, ävensom övriga kopparproducenter kunnat tillgodogöra sig oförtjänta vinster. Även priset å kopparskrot skulle gått i höjden, då det självfallet skulle vara mycket svårt att tänka sig någon differentiering i kopparpriset för skilda partier. En höjning av priset för råkoppar har därför icke varit önskvärd och borde om möjligt undvikas. Detta har också kunnat ske genom att vissa företag, som förädla råkoppar till halvfabrikat, i stället medgivits lägga prisförhöjningen på vissa halvfabrikat av koppar. Dä produktionen av halvfabrikat av koppar är större än vad Bolidens gruvaktiebolag levererar av råkoppar har man härigenoni bland annat vunnit att prishöjningen ej behövt göras så stor som om densamma skulle ha tagits ut på råkopparn. Genom överenskommelse med tillverkarna av ifrågavarande halvfabrikat har ock uppnåtts, att tillverkarna förklarat sig villiga att inbetala de på grund av prishöjningen inflytande medlen till statens reservförradsnämnd, åt vilken anförtrotts att till det av staten medgivna högre
