36 Nr 16. Onsdagen den 29 april 1942.
Om rätt för hustru att bära eget släktnamn. (Forts) kvinnas förvärvsarbete m. m. Kommittén säger, att en praxis har utbildat sig i fråga om de fria yrkena., enligt vilken gift kvinna behåller sitt eget släktnamn, men kommittén uttalar ett beklagande av att en dylik praxis icke skall vara godkänd av lagen. Det är önskvärt i en rationell rättsordning med överensstämmelse mellan praxis och lagens bestämmelser. Det är därför en ändring måste komma till stånd.
När herr Siljeström påstod att denna ändring icke är av behovet påkallad, torde han få styrka detta påstående med något starkare skäl än han hittills har andragit. Jag förmodar att kvinnoarbetskommittén vet rätt bra besked i denna sak, när den har talat om svårigheterna med firmabeteckningen. Jag förmodar också att motionären Kerstin Hesselgren kan ge rätt bra besked om vilka svårigheter och missförstånd som kunna uppstå när en och -samma kvinna vid olika tillfällen skall använda skilda namn. Jag antar att nästan ingen vet vem fru Gerda Dahlström är, men alla känna till skådespelerskan Gerda Lundequist. Det kan vara på tiden att återgå till den gamla ordningen, som helst aldrig bort övergivas. Det ter .sig samt sagt ganska egendomligt, att hindret för gift kvinna att bära sitt flicknamn enbart i själva verket är av så sent datum som från år 1920.
Visserligen kan det vara en liten eftergift att gift kvinna får bära sitt eget namn och mannens namn i förening, d. v. s. dubbelnamn. Men denna utväg är otymplig och obekväm, och den vållar d-essutom svårigheter.
En god sak med herr Siljeströms inlägg var i alla fall, att skälen för denna. reform komma under förnyad debatt. Bra många kammarledamöter, som jag har talat med, mena att detta är en struntfråga, som ingenting betyder. Men enligt min mening är detta inte någon struntsak, utan en ganska väsentlig fråga. Jag förmodar att någon av motionärerna kommer att begära ordet i fortsättningen för att yrlna bifall till motionen, och jag hoppas att betydelsen av denå-a fråga också kommer att framhållas i andra kammaren, om det blir debatt
är.
Jag ber givetvis att få yrka bifall till utskottets utlåtande.
Herr Ohlin: Herr talman! l egenskap av motionär ber jag först att få uttrycka min tacksamhet mot utskottet för dess behandling av denna fråga och för dess till-styrkande av förslaget. Det förefaller mig, som om båd-e utredningen och motiveringen i utskottets utlåtande äro så väl gjorda, att jag här kan fatta mig mycket kort och i det väsentliga hänvisa -dels till utskottsutlåtandet och dels till vad utskottets ordförande, herr Schlyter, nu har anfört i debatten. Jag skal-l bara be att få understryka ett par saker.
Det bestyrkes ju från olika håll, att det nuvarande tillståndet har visat sig medföra en del praktiska olägenheter. Om en kvinna genom sin verksamhet, det må nu vara på det ekonomiska eller på andra områden, förvärvat en betydande goodwill åt det namn hon har såsom ogift, förefaller det vara svårt att motivera, att hon inte skulle ha rätt att som gift till fullo utnyttja denna goodwill, utan att behöva dragas med besvärligheter genom att tvingas röra sig med olika namn i olika sammanhang, vid underskrift av handlingar o. s. v. Dessutom kan det ju inte förnekas, att ett dubbelnamn ej sällan är tungt och besvärligt, alldeles bortsett från de estetiska Synpunkterna, vilka man kan-ske inte alltid bör lämna obeaktade.
Utom dessa praktiska skäl kan man väl också anföra, att det på kvinnohåll betraktas såsom varande en del av de personliga rättigheterna att få lov att behålla sitt namn. Detta kan ses såsom en del av frågan om kvinnornas jämställdhet med männen. Jag säger inte att det behöver betraktas på detta sätt, utan bara att om man på kvinnohåll till en del har den uppfattningen, så förefaller det,
