Onsdagen den 29 april 1942. Nr 16. 35
Om rätt för hustru att bära eget släktnamn. (Forts) om att man med den föreslagna ändringen skulle bryta gammal hävd. Gammal hävd i Sverige är, att kvinnan bär sitt eget namn även sedan hon blivit gift. Jag undrar, om herr Siljeström någonsin har hört talas om fru Kristina Sture? Nej, men fru Kristina Gyllenstierna är ett i hävderna välkänt namn, och så hette Sten Sture den yngres maka. På landsbygden har det långt in i sena tider varit så, att gift kvinna burit sitt eget nanm, och det förekommer stundom än i dag - herr Siljeström - i Dalarna.
Det var också därför som meningarna i denna fråga voro mycket delade vid den nuvarande lagbestämmel-sens tillkomst år 1920. Vid den riksdagen fanns, såsom herr Schlyter har erinrat om, en mycket stark minoritet mot förslaget, särskilt i denna kammare. Röstsiffrorna här i kammaren voro 53 mot 51, medan skillnaden i andra kammaren blev något större, 88 röster för och 61 röster mot. Att denna knapp-a majoritet alls kunnat vinna-s för lagförslaget, som ju i själva verket långt riktigare kan betecknas såsom brott mot hävdvunnen ordning, berodde väl på att den riksdagens lagutskott tycktes förmena, att man kunde stifta lagen därför att den praxis, som hade utbildat sig, ändå skulle kunna tillåtas i fortsättningen.
Jag blev ganska förvånad, när jag i anslutning till behandlingen av detta ärende läste första lagutskottets utlåtande 1920. Mauritz Hellberg, som då var ledamot av denna kammare, hade i en motion erinrat om att många kvinnor, vilka före giftermålet under sitt eget namn skapat sig en ställning, hade ett särskilt intresse av att fortfarande få bära detta namn. Att nödgas byta namn kan för dem lätt medföra icke blott förvecklingar och obehag, utan även direkta förluster. Med anledning härav yttrade utskottet: »Beträffande det av motionären påpekade särskilda intresset hos de kvinnor, vilka före giftermålet skap=at sig en- ställning såsom exempelvis affärsidkare, läkare, konstnärinnor eller författarinnor, att fortfarande bära det namn oförändrat under vilket de blivit kända, får utskottet påpeka, att förevarande paragraf endast .stadgar om hustruns så att säga borgerliga namn och näppeligen hindrar henne att såsom konstnär eller författare fortfarande använda sitt flicknamm» i
Detta är väl ändå bra egendomligt. Om en kvinna skulle till yrket vara författarinna, så är väl -det hennes borgerliga yrke, och är då inte också det namn, som är knutet till detta yrke, hennes borgerliga namn? Huru många veta vem fru Marika Nordström är? Men alla veta, vem Marika Stjernstedt är. Ett annat exempel är landshövdingskan Hanna Munck af Rosenschöld. Det torde vara ett förhållandevis okänt namn, m-en alla veta vem doktor Hanna Rydh är
Nu säger utskottet 1920, att såsom konstnärer eller författare kunna dessa kvinnor få lov att använda sitt flicknamn Är det inte besynnerli t hejrr talman, att deras flicknamn skall vara ett slags pseudonym jämstälglid med andra Psbiidonymer, då det i alla fall är dessa kvinnors egentliga. rke att vara författarinna eller konstnärinna? Det är alltså bara i egenska al: hustru de skola bära mannens namn. Det är det väsentliga därvidla När? det ller att utkvittera värdeförsändelser som förmedlas genom postšrerket föršizdar jag att exempelvis Marika Stjernstedt måste skriva ett annat namii O h rekvirerar varor hos specerihandlaren etc. måste hon anmoda v d b: otli: skicka varorna under ett annat namn soin hon har lagli rätte ål lillan e a
Jag blev alltså ganska förvånad att utskottet kunde ânläg å sådaaliiii. Punkter år 1920. Det förhåller sig väl inte så, att kvinnan hagi rätt atat lsiårilia sitt flicknamn, utan tvartom lsa som motionärerna i år säga, att Om man hmkar sitt flicknamn enbart, har. man gatt vid sidan om la en J f l gen i motionen uttrycket att sådana kvinnor ha »åsidosittolagånsllbrëšlciäïålej:
äéf-kiäš hfifbflïïlïa- lagt iiiarke till ett uttalande, återgivet i utskottsutlåtandet, noar e s ommitten i dess ar 1938 avgivna betänkande .angående gift
