38 Nr 16. Onsdagen den 29 april 1942.
Om rätt för hustru att bära eget .s-läktnam/n. (Forts) makten. Hon får alltså i praktiken och publikt behålla sitt gamla namn, utan att någon lägger sig i den saken.
Emellertid är det naturligtvis rimligt att denna praktiska rätt, som många taga sig, också får ett legalt uttryck och blir erkänd i namnlagstiftningen. Jag kan för min del inte riktigt förstå, hur herr Siljeström kunde befara sådana risker av den lilla uppmjukning i lagstiftningen, som här är föreslagen. Det har ju inte varit fråga om att ålägga gifta kvinnor att behålla sina gamla namn. Inte heller är det meningen att försöka göra något slags propaganda för en sådan sed. Det är endast fråga om att öppna den legala möjligheten för dem som känna ett behov av att behålla sitt namn. Så vitt jag vet har det inte varit något överflöd av fall, då gifta kvinnor begagnat den nuvarande möjligheten att ha dubbelnamn, alltså sitt gamla namn i förening med mannens. Enligt herr Siljeströms argumentation borde ju redan den möjligheten ha fått stor utbredning och undergrävt den tidigare namnseden att hustrun tar mannens namn, men så är ingalunda fallet. Det är tvärtom, såsom var och en vet, ovanligt att denna möjlighet utnyttjas. Även i framtiden kommer det alltså med stor sannolikhet att bli ganska ovanligt, att gifta kvinnor behålla det namn de hade såsom ogifta. Men då de känna ett behov av detta, på den grund att de äro kända inom sitt yrkesområde eller på annat sätt under sitt gamla namn, bör lagstiftningen rimligen öppna en möjlighet för att få även detta namn, under vilket de uppträda, antecknat i kyrkobok och .anteckn-at på deras pass, om de resa utomlands, på deras prästbevis o. s. v.
Jag kan för min del inte se några som helst faror av -den ifrågasätta reformen, däremot vissa, om också begränsade, fördelar. Jag yrkar därför bifall till utskottets utlåtande.
Efter det överläggningen förklarats härmed slutad, gjorde herr talmannen jämlikt därunder förekomna yrkanden propositioner, först på bifall till samt vidare på avslag å vad utskottet i det under behandling varande utlåtandet hemställt; och förklarade herr talmannen, sedan han upprepat propositionen på bifall till utskottets hemställan, »sig anse denna proposition vara med övervägande ja besvarad.
Herr Siljeswtröm begärde votering, i anledning varav uppsattes samt efter given varsel upplästes och godkändes en så lydande omröstningsproposition: Den, som bifaller vad första lagutskottet hemställt i sitt utlåtande nr 23, röstar -
Ja;
Nej; Vinner Nej, avslås utskottets hemställan.
Den, det ej vill, röstar
Sedan kammarens ledamöter intagit sina platser samt voteringspropositionen ånyo upplästs, verkställdes till en början omröstning på det sätt, att efter särskilda uppmaningar av herr talmannen först de ledamöter, som vil-le rösta för ja-propositionen, och därefter de ledamöter, som ville rösta för nej-propositio- nen, reste sig från sina platser.
Då herr talmannen fann tvekan kunna råda angående omröstningens resultat, verkställdes härefter votering medelst omröstningsapparat; och befunnos vid omröstningens slut rösterna hava utfallit sålunda:
Ja - 45; Nej - 52. Därjämte hade 5 ledamöter tillkännagivit, att de avstode från att rösta.
