Onsdagen den 29 april 1942. Nr 16. 39
Herr statsrådet Domö avlämnade Kungl. Maj:ts propositioner:
nr 246, angående vissa anslag för budgetåret 1942/43 till läroanstalterna för blinda och dövstumma m. m.; samt
nr 247, med förslag till lag angående ändrad lydelse av 1, 4 och 40 §§ lagen den 6 juni 1930 (nr 259) om församlingsstyrelse.
Föredrogos ånyo första lagutskottets utlåtanden:
nr 24, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till grunder för dyrtidstillägg åt präster för budgetåret 1942/43;
nr 25, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag ur kyrkofonden till särskild prästerlig verksamhet utom riket;
nr 26, fall från krav om återbäring av utanordnat tillskott ur kyrkofonden till gäldande av prästlönekostnader; samt
nr 27, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om fortsatt giltighet av lagen den 2G april 1940 (nr 272) med särskilda bestämmelser angående domstolarna och rättegången vid krig eller krigsfara m. m.
Vad utskottet i dessa utlåtanden hemställt bifölls.
- Föredrogs ånyo första lagutskottets utlåtande nr 28, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående fortsatt giltighet av lagen den 9 januari 1940 (nr 3) om vissa tvångsmedel vid krig eller krigsfara m. m.
Genom en den 6 mars 1942 dagtecknad, till lagutskott hänvisad proposition, nr 103, vilken behandlats av första lagutskottet, hade Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen att antaga följande vid propositionen fogade förslag till
L a g angáende fortsatt giltighet av lagen den 9 januari 1940 (nr 3) om vissa tvångsmedel vid krig eller krigsfara m. m.
Härigenom förordnas, att lagen den 9 januari 1940 om vissa tvångsmedel vid krig eller krigsfara m. m., vilken enligt lag den 21 mars 1941 (nr 157) gäller till och med den 30 juni 1942, skall äga fortsatt den 30 juni 1943.
Utskottet hade i det nu föredragna utlåtandet av angivna orsaker hemställt, att förevarande proposition, nr 103, måtte av riksdagen bifallas.
- Herr Sandler: Herr talman! Då tvångsmedelslagen nu går mot sin ytterligare förlängning, önskar jag beledsaga den händelsen med några få ord.
Denna lagstiftning har nog varit behövlig hitintills, och den torde också vara det 1 fortsättningen såsom ett av de nödvändiga onda ting vi få finna oss uti i denna onda tid. Men det bör beaktas, att denna lagstiftning innebär ett allvarligt ingrepp på områden, som vi av ålder ha ansett tillhöra den enskilde medborgarens rättstryggade personligasfär.
Det är under sådana förhållanden av mycket stor vikt, hurudan tillämpningen a-v denna lagstiftning blir.
Vi befinna oss på en farlig mark. Lagstiftningen ger åt polismyndigheterna maktbefogenheter av mycket vittgående beskaffenhet, och jag har den förnimmelsen att marken inte bara är farlig, utan att den är osäker och kanske borjar att gimga. Det är därför jag har velat begagna tillfället att uttala ett varningens ord beträffande tillämpningen av denna lagstiftning.
i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående avstående i vissa
giltighet till och med a
Ang. fortsatt
giltighet av n s. k.
tvångsmedele- lagen.
