Hoppa till innehållet

Sida:Rd 1942 C 22 3 Första kammarens motioner 1 300.djvu/107

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
5
Motioner i Första kammaren, Nr 41.

tvärtom uteslutande till nytta, och detta dessutom ofta nog även för just den kommun, där de beskattas. I varje fall kunna de näppeligen sägas vålla resp. kommun några olägenheter, då de äro under ständig tillsyn och — framförallt vad beträffar arméns egna stamhundar — så gott som året runt hållas i hundgård.

Arméns tjänstehundar äro av tre slag: stam-, reserv- och beredskapshundar. Det synes, på grunder som nu anförts, vara skäligt att de två första kategorierna — nämligen arméns egna hundar samt reservhundarna, vilka, efter särskild genomgången specialdressyr, på grund av lämnad förbindelse stå till krigsmaktens förfogande — nu böra undantagas från skatteplikt. Vad beträffar beredskapshundarna, synas de tillsvidare böra i vanlig ordning beskattas, ehuru staten, såsom hittills skett, ersätter ägaren för utlagd skatt under den tid hunden varit i tjänst vid försvarsväsendet.

Enär arméns stam- och reservhundar äro tämligen jämnt fördelade över hela försvarsmakten, återfinnas de i de flesta av landets kommuner. En eventuell skattefrihet för nämnda kategorier av hundar kommer därför att för dessa kommuner var för sig endast medföra en knappt märkbar skatteminskning. För arméhundväsendet åter skulle en sådan åtgärd innebära, att dess statliga anslag kunde minskas med c:a 30 procent och de allmänna försvarsutgifterna få en besparing av ett par tiotusental kronor årligen.

Slutligen tillkommer den omständigheten, att hela arméhundorganisationen, i och för kostnadernas hållande inom lägsta möjliga ram, baserar sig på det frivilliga deltagandet av hundägare landet runt, och mer än 75 procent av arméns tjänstehundar äro i privatägo. En skattefrihet för den nyssnämnda kategorien »reservhundar» är därför i hög grad stimulerande för det enskilda initiativet till uppfödning, dressyr och hållande av just sådana hundar, varav försvarsmakten har behov.

På grund av vad ovan anförts få vi hemställa,

att Kungl. Maj:ts förordning den 17 maj 1923 (hundskatteförordningen) 1 § 1 mom. erhåller följande lydelse: »För varje hund — — — renskötseln. Skatteplikt föreligger ej heller för krigsmakten tillhörig tjänstehund eller för av enskild person innehavd hund så länge densamma, efter godkänd tjänstedressyr, på grund av särskild förbindelse står till krigsmaktens förfogande.»

Stockholm den 21 januari 1942.

Nils Holmström. C. P. Wahlmark. Fritjof Ekman.