gälda kostnaderna utöver de erhållna 2 kr. pr djur. Säkerligen komma hushållningssällskapen icke att samtidigt nå detta kritiska stadium i tuberkulosbekämpandet, men alla nå så småningom dit. Detta förhållande jämte olikheten i kostnader i övrigt, betingade av bebyggelsetäthet, besättningarnas storlek m. m, göra det högst nödvändigt att differentiera bidragets storlek i relation till de verkliga kostnaderna per djur inom varje hushållningssällskaps område. Denna differentiering borde kunna anförtros åt medicinalstyrelsen sedan riksdagen anvisat ett visst genomsnittligt belopp att utgå per anslutet djur inom alla de hushållningssällskap, varest tuberkuloskamp enligt den kliniska metoden bedrives. Utredning om bästa sättet härför borde snarast företagas.
Med stöd av det anförda hemställa vi,
att riksdagen måtte besluta, att det under nionde huvudtiteln, punkt 75, äskade anslaget till hushållningssällskapen för dem älagd skyldighet att föra förteckning över besättningar anslutna till statlig kontroll med tuberkulin måtte höjas till 15 öre för varje registrering, samt att i skrivelse till Konungen anhålla om sådan utredning, att statsbidraget till de hushållningssällskap, som bedriva tuberkuloskamp enligt den kliniska metoden, måtte differentieras i förhållande till verkliga kostnader.
Stockholm den 20 januari 1942.
B. A. Nilsson. Wiktor Egnell. Joh. Friggeråker.
Allan Holstenson. J. A. Andersson. Per Andersson.
John Gustavson i Guntorp.
