Nr 93.
Av herrar Wagnsson och Brandt, om ökat anslag till Svenska
föreningen för dövas väl.
I 1942 års statsverksproposition har under åttonde huvudtiteln, punkt
182, upptagits ett anslag till Svenska föreningen för dövas väl att utgå med
7 000 kronor. Departementschefen förklarar sig tillfullo behjärta
betydelsen av den verksamhet föreningen bedriver och inse de ekonomiska
svårigheter, varmed föreningen har att kämpa, men ser sig av statsfinansiella skäl
likväl nödsakad att avstyrka anslagsökning. Om föreningen, som 1939/40
åtnjöt i statsbidrag 10 000 kronor, icke erhåller ett högre bidrag än det av
Kungl. Maj:t föreslagna, uppstå stora svårigheter för föreningen att driva
sin verksamhet i samma omfattning som för närvarande.
Svenska föreningen för dövas väl bildades 1921. På grund av proposition beviljades föreningen samma år ett understöd av statsmedel å 4 000 kronor, och samma belopp beviljades för vartdera åren 1922, 1923 och 1924. Under 1925—1930 utgick understödet med 5 000 kronor årligen, 1931—1935 har föreningen tillerkänts 6 000 kronor årligen, 1936—1938 8 000 kronor årligen, 1939 10 000 kronor, 1940 8 000 kronor och 1941 7 000 kronor.
Föreningen har under de gångna åren i hög grad utvecklats. Verksamheten bedrives dels av centralstyrelsen i Stockholm, dels av lokalföreningar till ett antal av 15 å följande platser: Stockholm, Göteborg, Uppsala, Västerås, Sundsvall, Gävle, Borås, Jönköping, Lund, Norrköping, Falun, Östersund, Örebro, Umeå, Hälsingborg, Härnösand och Karlstad, de sistnämnda bildade under hösten 1941. Föreningen ägde vid 1940 års slut 2 334 medlemmar.
Utvecklingen av verksamheten bland döva och lomhörda, äldre såväl som barn, har emellertid medfört stegrade krav på centralstyrelsens och lokalföreningarnas ekonomi, vilka föreningen sökt möta genom anordnande av basarer, insamlingar och dylikt. Ofta ha emellertid de på så sätt insamlade medlen måst användas till speciellt ändamål för att tillgodose någon särskild gren av arbetet. Av de donationer föreningen under de gångna åren fått mottaga, vid årsskiftet 1940—1941 belöpande sig till sammanlagt 66 785 kronor 75 öre, har endast avkastningen fått användas, och i betraktande av nuvarande ränteläge är det uppenbart, att denna till en mycket ringa grad täcker föreningens utgifter. Under 1940 mottog föreningen enligt testamentariska förordnanden 4 100 kronor, vilka medel föreningen måst använda för täckande av årets förlust. Det är uppenbart, att det för föreningen i dessa tider är vanskligt, för att inte säga omöjligt, att i någon större utsträckning
