Nr 112.
Av herr Ekman, m. fl., i anledning av Kungl. Maj:ts proposition om inrättande av ett särskilt stift för Stockholm jämte vissa
kringliggande områden.
Under tider som de nuvarande då det för samhället gäller att spänna alla
krafter i syfte att hålla kriget utanför landet och bereda medborgarna det
mått av trygghet och utkomst, som landets resurser medgiva, måste
inrättandet av tjänster och upprättandet av organisationer av icke oomtvistligt
nödvändig natur undvikas. Landets förut hårt anlitade skattekraft gör redan
detta angeläget. Till dylika, av föreliggande sakliga behov icke betingade
administrativa föranstaltningar, förenade med betydande ökning av
utgifterna, hörer utan tvivel förslaget om inrättandet av ett stift för Stockholm
med omnejd samt av biskopstjänst i Stockholm. Oavsett att tiden knappast
inbjuder till utvecklande av grannlåt på något område — och allra minst
på det kyrkligt religiösa — måste det verka sällsamt, att det föreliggande
förslaget framkommer först nu såsom proposition, efter att förut under
många år av betydligt starkare kyrkligt liv ha bestämt avvisats av
statsmakterna. En iakttagare av religiositeten i Stockholm har lätt att konstatera,
att denna numera långt mindre än förr verkar i de statskyrkligt organiserade
formerna utan söker sig ut efter egna, fria, ofta lekmannaburna linjer. Den
s. k. oxfordrörelsen betecknar sig icke såsom statskyrklig. Och enligt en
tidningsuppgift samlas en ordinär söndag lika mycket folk i
pingstvännernas kyrkolokal som i Stockholms alla statskyrkor tillsammantagna.
Förhållandena å andra orter, vars kyrkliga verksamhet förestås av biskop,
torde vara tämligen enahanda i detta hänseende. — Det är det trägna,
vardagliga arbetet ute i lokalförsamlingarna, bedrivet av varmhjärtade präster
och intresserade lekmän, som betyder något för kyrkans ideal. Där dylik
personlig insats göres, blir det resultat. Där det saknas, maler den stora
kyrkokvarnen tomt. En överorganisation, som lätteligen kan förkväva detta
slag av kommunal självstyrelse, har knappast den betydelse, som
föreliggande proposition antyder. För det religiösa livet i huvudstaden torde en
nytillskapad biskopstjänst betyda föga, helst som Stockholm i flera hundra
år haft ärkebiskopen såsom biskop.
I vanligt kyrkligt administrativt hänseende är redan Stockholm ett stift. Så sent som år 1937 blev stadens kyrkliga överstyrelse föremål för reform, då Stockholms domkapitel inrättades. Därmed organiserades den statskyrkliga verksamheten efter alldeles samma linjer som uppdragits för stiften utanför huvudstaden. Invändningen att Stockholm icke har någon biskop
