försämras så starkt, att deras situation blir prekär, vilket den otvivelaktigt skulle bli, om motortrafiken i landet skulle komma att ytterligare reduceras.
Då de av Kungl. Maj:t föreslagna efterbesiktningarna torde komma att i viss mån verka återhållande på en fortsatt reducering av besiktningsmännens inkomster, torde en jämkning av de nu gällande bestämmelserna lämpligen böra utformas så att garanti ställes för en viss minimiinkomst, som anknyter sig till levnadskostnadernas förskjutningar.
Olika utvägar äro härvidlag givetvis tänkbara. En lämplig form torde vara, att besiktningsmännen tillförsäkras en minimiinkomst av 70 procent av 1938 års behållna del plus hälften av de tillägg (rörligt tillägg + kristillägg), som tillkomma statstjänstemännen i gemen.
På grund av vad sålunda anförts hemställes,
att riksdagen måtte besluta sådan ändring av bestämmelserna rörande ersättning åt besiktningsmän för motorfordon, att de tillförsäkras en minimiinkomst, utgörande 70 procent av den besiktningsmännen tillkomna delen av förrättningsavgifterna för år 1938 ökat med ett tillägg, uppgående tillhälften av till statstjänstemännen utgående rörligt tillägg och kristillägg.
Stockholm den 24 januari 1942.
Ruben Wagnsson.
