Sida:Rd 1942 C 22 3 Första kammarens motioner 1 300.djvu/256

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs


16
Motioner i Första kammaren, Nr 130.

framväxande av de profylaktiska sociala åtgärderna syntes vara klokast, enär allergikerskaran i vårt land vore stor och genom alltför vittgående åtgärder från det allmännas sida lätt kunde förlora sin sociala inställning och bli ytterligare en börda för samhället.

Frekvensen av
astmasjukdomarna.
Frekvensen av astmasjukdomarna belyses i en av docenten Salén till kommittén ingiven tilläggspromemoria, som i allt väsentligt bygger på pensionsstyrelsens statistiska uppgifter. Ifrågavarande statistik redovisar icke astmasjukdomarna för sig utan upptager dem i gruppen »icke tuberkulös lungsjukdom». Denna grupp utgöres emellertid i huvudsak av astma resp. följdtillstånd till denna sjukdom. I statistiken inrymmas enligt uppgift icke de lindriga och tidiga astmafallen, varjämte densamma är begränsad såtillvida, att den i huvudsak endast avser personer, berättigade till pensionstillägg. Beräkningarna hänföra sig sålunda blott till en bråkdel av i landet förefintliga astmafall. Rörande dessa beräkningar anföres uti promemorian bl. a. följande.

»Enligt utförda undersökningar rörande invaliditetsorsakernas relativa betydelse utgjordes invaliditetsorsaken av icke tuberkulös lungsjukdom i 2,5 % av vissa pensionsansökningar från 1918 och i 3,4 % av vissa pensionsansökningar från 1928 (se bl. a. 1928 års pensionsförsäkringskommittés statistiska undersökning samt kostnadsberäkning, sid. 101). Båda undersökningarna avsågo endast nya ärenden. Under 1918 utfärdades pensionsbrev för personer med icke tuberkulös lungsjukdom till ett antal, som med ledning härav kan beräknas till 670, avseende årliga pensioner med sammanlagt omkring 52 000 kr. Motsvarande siffror 1928 voro 1 340 och 232 000 kr. Siffrorna utvisa alltså en högst avsevärd stegring under ifrågavarande 10-årsperiod, en stegring, som med största sannolikhet skulle befunnits än mer betydande, om statistiken omfattat jämväl de tidiga fallen av astma. Under år 1932 utfärdades nya pensionstillägg, vari inbegripes även understöd, till ett antal av 42 852. Om man antager, att 1928 års procenttal för här ifrågavarande sjukdomar gällde även 1932, så skulle av sagda 42 852 pensionstillägg omkring 1 460 hava orsakats av icke tuberkulös lungsjukdom.»

Kommittén.Kommittén finner väl ådagalagt, att astman är en tämligen allmänt förekommande sjukdom och att på grund härav dess förebyggande och bekämpande äro av ej ringa betydelse för samhället. Detta spörsmål är emellertid av invecklad beskaffenhet. Förutom sjukdomens relativt stora frekvens bidrager härtill främst den omständigheten, att en sanering av den sjukes bostad eller omläggning av hans verksamhet ofta utgöra viktiga medel för ett förebyggande av ifrågavarande sjukdoms utveckling. I många fall kan detta vara en ganska enkel sak, i andra åter är det otvivelaktigt mycket svårt och för den enskilde ogenomförbart utan det allmännas hjälp. Av vad som förekommit vid frågans behandling har kommittén fått den uppfattningen, att meningarna om arten och omfattningen av de åtgärder, som böra vidtagas för astmasjukdomarnas bekämpande, ännu icke äro fullt stadgade. Avsaknaden av statistiska uppgifter, ägnade att belysa den praktiska betydelsen av de nyare behandlingsmetoderna för denna sjukdomsgrupp, försvårar uppenbarligen ock för kommittén att taga ställning till föreliggande spörsmål.

Enligt kommitténs uppfattning skulle det emellertid vara av stort värde, om en centralanstalt kunde komma till stånd i huvudsaklig