Hoppa till innehållet

Sida:Rd 1942 C 22 3 Första kammarens motioner 1 300.djvu/255

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
15
Motioner i Första kammaren, Nr 130.

hjälpande emellan. Det påpekades, att vid en blivande centralanstalt s. k. standardallergenextrakt (extrakt å de ämnesgrupper, som enligt vunnen erfarenhet äro de här i landet vanligast förekommande orsakerna till sjukdomssymtomen) kunde tillverkas jämväl för bruk utanför centralanstalten. Alla voro ense om, att spörsmålet vore av stor social-medicinsk betydelse och att en ccntralanstalt i mindre omfattning vore motiverad för att öka erfarenheten, föra forskningen framåt och möjliggöra ett mera allmänt utnyttjande av åsyftade moderna undersöknings- och behandlingsmetoder. Det framhölls slutligen, att ett laboratorium för tillverkning av extrakten syntes vara det önskemål, som vore angelägnast att tillgodose. För närvarande tillverkades för Serafimerlasarettets del, då behov därav förelåge, allergenextrakt på dess kliniska laboratorium, varjämte vissa i handeln förekommande extrakt kommo till användning.

I syfte att utröna, i vad mån ytterligare erfarenheter på området vunnits, har kommittén genom sin ledamot generaldirektör Hellström vänt sig till cheferna för de medicinska klinikerna i Uppsala och Lund samt Göteborgs stads laboratorium vid Sahlgrenska sjukhuset och därvid inhämtat i huvudsak följande.

Vid medicinska kliniken i Uppsala hade allergenfallen och särskilt astmafallen berett stora svårigheter. Allergenpreparat från utländsk fabrik hade använts, men något påtagligt resultat hade icke uppnåtts. Tillgång till någon slags allergenfri kammare hade ej funnits. Man sökte nu med hjälp av en forskare, som särskilt sysslat med allergenfrågan, finna mera praktiskt användbara vägar för sjukdomens bekämpande.

Vid medicinska kliniken i Lund hade de vanskligheter, som det diagnostiska påvisandet av specifika allergener vid de s. k. allergiska sjukdomarna alltjämt erbjöde, medfört, att man — med uppgivande av de komplicerade efterforskningarna efter de specifika allergenerna — mer och mer slagit in på aspecifika desensibiliseringsmetoder. Med denna inställning till terapien av de allergiska tillstånden hade tillfredsställande resultat nåtts.

Vid Sahlgrenska sjukhusets medicinska avdelning utfördes enligt det från Göteborg ingångna svaret icke någon allergenanalys. På stadens laboratorium hade emellertid sedan mera än 5 år bedrivits försöksterapi på de allergiska sjukdomarnas område, och för detta ändamål hade såväl standardextrakt som individuella extrakt framställts. Dessa hade på begäran ställts till andra läkares förfogande. Man hade dock snart stött på svårigheterna för en allergensanering. Försöken omlades därför alltmer i syfte att söka åstadkomma en desensibilisering trots vistelse i en retande miljö. Härigenom hade allergenanalysen kommit att spela en mindre dominerande roll. Behandlingen hade även i etiologiskt klarlagda fall lagts aspecifik. Resultaten voro i stort sett ej tillfredsställande, även om många vackra individuella resultat vunnits. Det allergiska profylax- och terapiproblemet syntes dock ej kunna lösas enbart på denna väg, varför en organisation, sådan som docent Salén skisserat, sannolikt vore av stor betydelse, även om den ej kunde på en gång utbyggas och vissa delar av densamma fordrade ytterligare erfarenhetsrön för att säkert motiveras. Av stor betydelse skulle det ock vara, om läkarna i sin utbildning kunde få ett något fastare grepp på det praktiska omsättandet av vissa teoretiska åskådningar inom allergiproblemet. Framställningen av standardextrakten vore tekniskt sett en enkel sak. Svårigheten vore att få extrakten prövade på tillräckligt stort antal allergiska och icke-allergiska personer. Ett av erfarenheten betingat organiskt