Nr 175.
Av herr Holmbäck, om utredning angående bildande av intressentsammanslutningar inom
byggnadsplanområden m. m.Jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 28 november 1941 har justitieministern tillkallat sakkunniga för att verkställa utredning av frågan om regionplanelagstiftning och en översyn av gällande lagstiftning för byggnadsverksamhet och vad därmed äger samband. Behovet av en dylik utredning ligger i öppen dag. De utförliga, direktiven för de sakkunnigas arbete (se berättelsen till 1942 års lagtima riksdag om vad i rikets styrelse sig tilldragit, sid. 24) ge vi handen att flera stora frågor på stadsplanerättens område skola tagas upp till behandling. I samband därmed skola uppenbarligen jämkningar i lagtexterna rum för att undvika tolkningssvårigheter och otydligheter. Hinder torde icke heller möta för att de sakkunniga utan att ha direkt stöd i direktiven upptaga vissa spörsmål, som äro viktiga i sig men dock icke kunna anses hava grundläggande betydelse. Dit räknar jag reglerna för bestämmandet av expropriationsersättningen vid lösen enligt stadsplanelagen även i andra fall än det som justitieministern särskilt beaktat, nämligen då det gäller lösen av tomtdel enligt 26 § stadsplanelagen. Det finns emellertid ett spörsmål av den vikt, att det icke torde komma under behandling utan att de sakkunniga få särskilt uppdrag därom.
Avsikten med de i 1931 års stadsplanelag införda bestämmelserna om byggnadsplan var att skapa ett planinstitut, som på ett för landsbygdsförhållanden mera lämpat, enklare och billigare sätt än stadsplanen tillgodosåge behovet av reglering av fastighetsbildnings- och byggnadsverksamheten. Att behov av ett dylikt institut förelåg, hade tidigare bestyrkts, och att det alltjämt föreligger framgår av den omfattning, i vilken byggnadsplan kommit till användning. Den nu tioåriga erfarenheten av institutets användning i praktiken torde jämväl ha visat, att det tämligen väl tillgodoser önskemålen med avseende på enkelhet i formerna och i kostnadshänseende. Men däremot torde samma erfarenhet ha ådagalagt, att byggnadsplaneinstitutet icke erbjuder möjlighet till nödvändig eller önskvärd reglering av vissa i samband med ifrågavarande fastighetsbildning uppkommande rättsfrågor.
Byggnadsplanens rättsverkningar skilja sig från avstyckningsplanens i stort sett endast därigenom att det genom byggnadsplan uppkommer förbud mot byggande i strid mot planen. I motsats till stadsplanen medför byggnadsplanen icke några rättsverkningar med avseende på de för allmänt ändamål reserverade områdena inom planen. Dispositionsrätt till dessa områden (här och i det följande frånser jag områden för vägar, varom särskilda regler gälla)
kunna fastighetsägarna endast vinna genom privata avtal, och reservatens
