Nr 183.
Av herr Siljeström m. fl., i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till rättegångsbalk.
I det genom Kungl. Maj:ts proposition nr 5 framlagda förslaget till
rättegångsbalk ha i enlighet med de riktlinjer, som i anslutning till 1931 års
proposition uppdragits av riksdagen, reformerna på rättegångsväsendets
område främst inriktats på åstadkommande av ett förbättrat förfarande, och hava
i domstolsorganisationen endast sådana ändringar vidtagits, som ansetts
nödvändiga för att domstolar och andra organ skola bliva i stånd att uppbära
ett dylikt förfarande. Det är att beklaga att icke i detta sammanhang
framlagts ett förslag till omorganisation av underrätterna. Det är nämligen en
allmän uppfattning bland underdomarna på landet, att häradsrätterna i sin
nuvarande gestaltning och med hänsyn till tillgängliga arbetskrafter icke äro
i stånd att på ett tillfredsställande sätt fullgöra de uppgifter, som enligt
förslaget komma att åvila dem. Som det emellertid i reformfrågans nuvarande
läge torde vara uteslutet att nu åvägabringa någon ändring härutinnan, bör
man i det framlagda förslaget söka vidtaga sådana ändringar, som utan att
rubba på de grundprinciper, muntlighet, koncentration och omedelbarhet, som
förslaget bygger på, vidga möjligheten för häradsrätterna att i den nuvarande
organisationen utföra blivande arbetsuppgifter.
I främsta rummet bör man inrikta sig på sådana ändringar, som kunna medföra en förkortning av den tid, som kommer att tagas i anspråk för den s. k. huvudförhandlingen. Det är nödvändigt dels för att häradshövdingen skall kunna medhinna andra uppgifter dels för att nämndemännens tjänstgöring vid rätten icke skall bliva alltför betungande och därmed svårigheter uppstå att erhålla för nämndemansuppdraget lämpliga personer dels ock för att parter, advokater och vittnen icke skola åsamkas onödig tidspillan. För vinnande av detta ändamål erfordras en uppmjukning av de kategoriska bestämmelserna angående skyldighet att innan huvudförhandlingen avslutas slutligen avfatta protokoll och utsago av vittnen och andra. Åtminstone synes uppmjukning kunna ske i sådana fall, då uppskov med domens meddelande äger rum. Vidare torde angivna syftemål främjas, därest vid den förberedande förhandlingen skriftlig uppgift må tillställas rätten angående de omständigheter, varom ett vittne kan lämna upplysningar. Eljest torde, då domaren saknar kännedom om vad vittnet vet, vittnesförhöret vid huvudförhandlingen komma att draga långt ut på tiden. Därjämte borde möjlighet finnas att, särskilt i vidlyftiga brottmål med många parter, låta förhöret ske med ledning av polisrapporten. Därest de föreslagna bestämmelserna måste tolkas så, att i de fall, då
