Sida:Rd 1942 C 22 3 Första kammarens motioner 1 300.djvu/418

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
10
Motioner i Första kammaren, Nr 186.

då å ömse sidor eller i brottmål å svarandesidan advokater uppträda såsom ombud eller biträden.

Den av oss föreslagna lydelsen av lagrummet ifråga har därför avfattats i överensstämmelse därmed.




2) I samma kungl. proposition föreslås under 12 kap. 2 §, att såsom ombud icke må brukas annan än advokat eller den, som rätten eljest finner lämplig.

Undertecknade föreslå, att till samma bestämmelse fogas följande stadgande:

»Vid rättegång i hovrätt eller Högsta domstolen må ej såsom ombud brukas annan än advokat.»

Vi föreslå i detta sammanhang vidare, att 21 kap. 2 § får följande lydelse:

»Den misstänkte ...... erforderlig. Är den misstänkte ...... därom. Då den misstänkte ...... genom ombud. Om ombud gälle vad i 12 kap. är stadgat, dock må såsom ombud för den, som misstänkes eller tilltalas för brott, varå kan följa straffarbete i två år eller därutöver, ej brukas annan än advokat.»

Ytterligare föreslå vi, att 21 kap. 3 § måtte få följande lydelse:

»Vid sin ...... försvarare. Försvarare utses ...... som försvarare. Om försvarare äge vad i 12 kap. 2—5 §§ och 21 kap. 2 § är stadgat motsvarande tillämpning.

Har den ...... förordnas.»

Propositionens förslag innebär i nu berörda avseenden, att man avstått från en nyordning, nämligen stadgande om att i vissa fall endast advokater skola få företräda som ombud eller biträden, vilket torde kunna betraktas som en nästan oeftergivlig förutsättning för en modern process, och detta såväl för den muntliga procedurens konsekventa genomförande som ock särskilt med hänsyn till den enskilda partens rättssäkerhet.

Den för icke så länge sedan i tämligen vida kretsar rådande missuppfattningen, att ett begränsat s. k. advokatmonopol skulle särskilt innebära tillgodoseende av ett ekonomiskt yrkesintresse för utövarna av advokatyrket, torde väl numera ha försvunnit.

Utförandet av talan i rättegångar torde numera knappast vara något ekonomiskt intresse för utövarna av advokatyrket, vilka väl som regel ha sina huvudsakliga inkomster av annan verksamhet inom yrket.

En klarare insikt, eller i varje fall en växande förståelse kan däremot konstateras för att parternas talan vid ett muntligt förfarande av principiella skäl bör utföras av för sådana uppgifter särskilt utbildade yrkesutövare.