Sida:Rd 1942 C 22 3 Första kammarens motioner 1 300.djvu/443

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
13
Motioner i Första kammaren, Nr 192.

lämnas kvar, i de nydanade utrymmena behövas vissa smårum. Övervaknings- och behandlingsavdelningen tarvar helt ny uppsättning av inventarier och av terapeutisk utrustning.

I detta sammanhang bör även påpekas det bedrövliga skick, i vilket det nuvarande sjukhuset befinner sig. En fjärdedel av huset upptages av kamrerarekontoret, vilket mycket väl borde kunna beredas utrymmen i andra lokaliteter inom anstalten. I sjukhusets övre våning ligga de smittosamma fallen, tuberkulospatienterna, icke så effektivt skilda från de andra medicinska fallen, som önskvärt vore. Efter kamrerarekontorets avhysande borde även den nuvarande sjukhusbyggnaden omdanas till en lasarettsavdelning av modernare snitt, och det nya medicinska utrustandet bör av praktiska sparsamhetsskäl ske samtidigt med omdaningen av den psykiatriska övervaknings- och behandlingsavdelningen.

De kostnader, som dessa omdaningar skulle taga, behöva ej bli betydande. Den slutna avdelningen uppfördes ju på sin tid för 280 000 kr. Även med den stegring i byggnadskostnader, som inträffat sedan dess, torde en bråkdel av den ursprungliga kostnaden räcka till för omvandlingen, vilken skulle medföra färdigställandet av en godkännbar psykiatrisk avdelning på mer än 60 platser. En nybyggnad av det måttet skulle väl draga med sig en engångskostnad på 600 000 kr. Besparingen är så avsevärd och behovet av platser för sinnessjukvård är så trängande, att den ringa utgiften synes väl motiverad.

Den nya psykiatriska avdelningen skulle bestå av följande delar: En övervaknings- och behandlingsavdelning — avsedd för aktiva farmakofysikaliska kurer vid rena sinnessjukfall samt vid episodiska psykiska komplikationer hos lättvulnerabla psykopater samt dessutom för utredningar av ej klarlagda psykiska vårdfall. En isoleringsavdelning i norra bottenhalvan — avsedd för det allra vrångaste klientel, som ej för tillfället skall underkastas direkt aktiv terapi å behandlingsavdelning; för detta klientel synes en särskild promenadgård, skild från stora gården, böra inrättas samt en liten arbetssal inne på isoleringsavdelningen avskiljas. Två avdelningar för arbetsterapi — avsedda respektive för det relativt hyggligare och det medelsvåra klientelet — förlagda till var sin av de övre våningarna. Till mer än två tredjedelar skulle alltså den psykiatriska avdelningen komma att ägnas åt arbetsterapi, varigenom den kommer att stå i paritet med de två såsom arbetsavdelningar organiserade psykopatavdelningarna inom slottsbyggnaden. Hela anstaltskomplexet borde därför kunna omvandlas till ett under socialpsykiatriskt styre stående statens arbetshus, kompletterat med en lasarettsavdelning och en psykiatrisk övervaknings- och behandlingsavdelning. En för vårt land specifik och helt ny anstaltsform skulle därigenom komma till stånd för omhändertagande av sinnesvrångt och asocialt manligt klientel. För motsvarande kvinnliga klientel kunde en anstalt av liknande modell inrättas för relativt ringa omkostnader, därest man toge i bruk ledigstående eller snart ledigblivande för psykiatrisk vård lämpade lokaliteter (det torde böra undersökas om ej delar av Gådeå sjukhus, som står inför nedläggning, eller en utrangerad fångvårdsanstalt skulle kunna apteras för detta bruk).

Den socialpsykiater, som avses såsom styresman för hela arbetshuset, behöver såsom sjukvårdsläkare å psykiatriska avdelningen för en tillfredsställande vård biträde av i sinnessjukvård skolad personal, där det kvinnliga inslaget ej bör saknas.

Styresmannen bör även fungera såsom hjälpverksamhetsläkare enligt

Bihang till riksdagens protokoll 1942. 3 saml. Nr 190-192.3