Sida:Rd 1942 C 22 3 Första kammarens motioner 1 300.djvu/453

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har inte korrekturlästs

Motioner i Första kammaren, Nr 196. 5 förbud sökt använda sig av tekniska möjligheter, som utvecklingen ställt till förfogande, för att kringgå grundlagen, men därvid förbisett att grundlagens stiftare varit nog förutseende att i regeringsformens grundlagstext skriva in, att hinder, som icke är förutsedda i tryckfrihetsförordningen, icke fdr resas mot utgivandet av tryckt skrift. Och i tryckfrihetsförordningens grundlagsteæt har till yttermera visso inskrivits, att hinder, som icke är föreskrivna i tryckfrihetslagen, får icke resas mot utgivandet av tryckt skrift. 3. Åtgärder, vidtagna i enlighet med innehållet i förordningen om transportförbud, har karaktär av straff, som tilldelas utgivare av tidning, utan att det först inför laglig domstol blivit fastställt, att de skrifter, som åtgärderna gäller, innehâllit sådant som strider emot tydlig lag, given att bevara allmänt lugn utan att återhålla allmän upplysning. Tillämpandet av förordningen om transportförbud innebär alltså, att utgivare av tidning straffas för innehållet i tryckt skrift i annan ordning än vad tryckfrihetsförordningen föreskriver. 4. Förordningen om transportförbud innebär, att svenska medborgare, trots i grundlagen garanterad rätt och skydd i detta stycke, förhindras att i tryck utgiva skrifter. Ty skrift äritryckfrihetsförordningens mening icke "utgivenr i och med att den lämnar tryckpressen utan först sedan skriften blivit såld, spridd eller utlämnad till salu. Meddelat transportförbud avser att utgöra ett hinder mot att skriften skall kunna bli spridd eller utlämnad till salu. När riksdagen år 1940 behandlade förslaget om "förordningen rörande förbud mot befordran av vissa periodiska skrifter med statliga trafikmedel m. m.", yttrade justitieminister Westman i första kammaren bl. a.: "Då jag förberedde den proposition, som nu är föremål för överläggning i kammaren, hade jag en mycket stark känsla av att jag befann mig på gränsmarkerna till det område som i vårt land skyddas genom tryckfrihetsförordningens föreskrifter" Trots denna uppseendeväckande självbekännelse från justitieministerns sida har konstitutionsutskottet, som dock är den främsta kapaciteten i grundlagsfrågor och som främst har att granska rikets grundlagar och vaka över dess helgd, hittills icke fått sig förelagt att vare sig vid antagandet av förordningen om transportförbud eller vid avgörandet av frågorna om förlängd giltighetstid för denna förordning granska förslagen ur konstitutionella synpunkter. Konstitutionsutskottet har därigenom inte haft någon direkt anledning att inför riksdagen anföra sina synpunkter på frågan om huruvida justitieministern vid sina irrfärder i gränsmarkerna till det område, som skyddas av tryckfrihetsförordningens föreskrifter, råkat överskrida denna fridlysta gräns. Undertecknad motionär vill därför, under åberopande av innehållet i riksdagsordningens § 44, framhålla önskvärdheten av att denna motion, som endast berör den konstitutionella delen av frdgan förBihanq till riksdagens protokoll 1942. "3 samt. Nr 194-196. 2