presidenten i Svea hovrätt samt invigdes samma år av landshövdingen i Värmlands län.
Man märke i den utveckling, som nu angivits, att Nordmarksborna ovillkorligen måste genom 1932 och 1934 års kungliga beslut — särskilt om dessa betraktas mot bakgrunden av 1926 års cirkulär och justitieombudsmannens och Svea hovrätts avstyrkande uttalanden — ha fått den uppfattningen, att planerna på domsagans indragning förfallit, och att i följd därav Årjäng för framtiden skulle förbliva säte för både ting och kansli. Vad kansliet angår är därvid att beakta, att Kungl. Maj:t både 1932 och 1934 haft att taga ställning till redan långt utformade byggnadsplaner (obs. att det kungliga beslutet 1934 hänför sig till en av länsstyrelsen redan given resolution).
Sedan häradshövdingeämbetet i Södersysslets domsaga småningom blivit vakant, upptog emellertid justitieombudsmannen — i överensstämmelse med den uppfattning, åt vilken hans företrädare givit uttryck redan 1931, — frågan om domsagoreglering. I skrivelse den 20 juni 1939 till Kungl. Maj:t erinrade han till en början principiellt, att processlagberedningen i sitt betänkande med förslag till rättegångsbalk framhållit att beträffande de mindre domsagorna bör såsom hittills en reglering av deras områden successivt äga rum. För egen del anmärkte han emellertid att då det icke förefölle osannolikt att rättegångsreformens genomförande komme att medföra ökad belastning för underrätterna, starka skäl talade för att tillsvidare i avvaktan på berörda reform iakttaga stor försiktighet i fråga om nuvarande domsagors omreglering till större enheter. Dylik omreglering syntes justitieombudsmannen böra förekomma endast i undantagsfall, men ett sådant undantagsfall förelåge i fråga om domsagorna i västra Värmland. I skrivelsen föreslog han nu att viss del av Södersysslets domsaga skulle föras över till Jösse domsaga och att Nordmarks härads domsaga skulle förenas med den återstående delen till en ny domsaga, Västersysslets domsaga. Nordmarks härad skulle, med hänsyn såväl till kommunikationerna som till befolkningens kända önskemål, »tillsvidare» bestå såsom ett särskilt tingslag, men domarkansliet skulle förläggas till Säffle, som skulle bliva tingsställe för den återstående delen av domsagan. Det är denna skrivelse, som föranlett den kungl. propositionen i den del, varom i förevarande motion är fråga.
Över justitieombudsmannens skrivelse inhämtades yttranden från de tingshusbyggnadsskyldige samt från häradsrätterna inom de tre domsagorna, länsstyrelsen och Svea hovrätt. Länsstyrelsen införskaffade dessutom domhavandenas och landsfogdens uppfattning.
Vid redogörelsen för de uppfattningar, som framfördes från orterna, torde det vara tillräckligt att dröja vid uttalandena från Nordmarks härad. Inom Jösse härads och Södersysslets domsagor ha framförts skiftande
