sådant geografiskt läge, och ett så stort ytinnehåll att det blev bibehållet i sitt förutvarande skick.
Höga vederbörande hava också länge insett den stora skillnaden uti sammanslagning av mindre domsagor inne i landet, mot Nordmarks domsagas sammanslagning med annan, till stor del därför att vår domsaga ligger med en lång sträckning längs efter norska gränsen, och med en befolkning spridd i stora skogsbygder, vilken av gammalt har vana att i tvistefrågor och i övrigt hänvända sig till den rätt, som vi kalla vår egen.
På grund av det anförda framföra vi vår protest mot genomförandet av det av justitieombudsmannen gjorda förslaget till omreglering av domsagor evad det gäller Nordmarks domsaga, och yrka att Nordmarks härad allt fortfarande kommer att utgöra egen domsaga, med kansli i Årjäng.»
Länsstyrelsen avgav sitt yttrande, som är undertecknat av landshövding Vennerström, något senare på hösten 1939.
Yttrandet utmynnade i ett avstyrkande av justitieombudsmannens förslag. I fråga om Nordmarks härad yttrade länsstyrelsen:
»Tingshusbyggnadsskyldiges medverkan till tillkomsten av ett dyrbart och modernt tingshus har tydligen lämnats i tillförsikt att de skulle få behålla sin domsaga. Det torde därför vara förklarligt, att det nu framställda förslaget väckt stark misstämning bland domsagans befolkning.
Av handlingarna framgår vidare, att nuvarande tingshus i Säffle med tillhörande kanslilokaler tarvar genomgående reparationer, eventuellt ombyggnad. Därest nu Nordmarks domsaga sammanslås med Södersysslets domsaga, komma sålunda de tingshusbyggnadsskyldige inom förstnämnda domsaga att få deltaga i kostnaderna för ombyggnaden av åtminstone kanslilokalerna.
Nordmarksborna torde till större delen hava sina förbindelser förlagda till Årjängs municipalsamhälle. Därstädes finnas lasarett, postkontor, olika affärer, landsfiskal, advokat etc. Vissa förbindelser mellan domsagan och Arvika torde av ålder förefinnas. Däremot torde domsagans befolkning icke hava några förbindelser av nämnbar omfattning med Säffle. En förläggning av kansliorten till Säffle torde därför för Nordmarksborna medföra olägenheter.»
Av yttrandets innehåll torde ytterligare kunna anföras följande:
»Justitieombudsmannen anmärker, att då det icke förefaller osannolikt, att rättegångsreformens genomförande kommer att medföra ökad arbetsbelastning för underrätterna, starka skäl tala för att tills vidare i avvaktan på berörda reform iakttaga stor försiktighet ifråga om nuvarande domsagors omreglering till större enheter, ävensom att omreglering bör förekomma allenast i undantagsfall. I Västersysslets nya domsaga kommer önskemålet, att varje domsaga skall utgöra ett tingslag, icke att förverkligas. Förslagets genomförande skulle även medföra, att antalet ordinarie häradshövdingar i länet minskas, vilket ur länets synpunkt icke kan vara önskvärt.»
Svea hovrätts yttrande är dagtecknat den 24 oktober 1939. Även hovrätten avstyrker justitieombudsmannens förslag. Hovrättens yttrande är utförligt angivet i den kungl. propositionen men bör för sammanhangets skull återgivas även här. Svea hovrätt säger:
