Hoppa till innehållet

Sida:Rd 1942 C 22 3 Första kammarens motioner 1 300.djvu/470

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
8
Motioner i Första kammaren, Nr 202.

»Justitieombudsmannen framhåller, att då det icke förefaller osannolikt att rättegångsreformens genomförande kommer att medföra ökad arbetsbelastning för underrätterna, starka skäl tala för att tillsvidare i avvaktan på denna reform iakttaga stor försiktighet i fråga om nuvarande domsagors omreglering till större enheter. Sådan omreglering bör därför enligt justitieombudsmannens mening för närvarande ifrågakomma endast i undantagsfall. Ett sådant fall anses emellertid föreligga beträffande dessa domsagor, av vilka Nordmarks domsaga är den till folkmängden minsta i riket. Hovrätten, som ansluter sig till justitieombudsmannens principuttalande, finner tillräckliga skäl ej föreligga att för dessa domsagor göra ett undantag. Såsom handlingarna utvisa har justitieombudsmannens förslag mött starkt motstånd inom de båda domsagor som närmast beröras därav, och länsstyrelsen har funnit övervägande skäl tala emot att detta förslag för närvarande genomföres. Av de argument, som åberopats för denna ståndpunkt, vill hovrätten särskilt dröja vid ett. Befolkningen i Nordmarks domsaga har vid upprepade tillfällen givit tillkänna en synbarligen fast rotad önskan att domsagan måtte bibehållas i oförändrat skick. Åt uttalanden av denna art bör väl i allmänhet ej tillmätas avgörande betydelse. I förevarande fall tillkommer emellertid en särskild omständighet, ägnad att öka betänkligheterna emot en domsagoreglering i uppenbar strid mot befolkningens vilja. Såsom på skilda stadier av ärendets behandling framhållits, har nyligen för jämförelsevis betydande kostnad ett fullt tidsenligt tingshus, inrymmande jämväl ändamålsenliga kanslilokaler och bostäder för den rättsbildade personalen, uppförts i Årjäng, den centralt belägna huvudorten i Nordmarks domsaga. Den omständigheten att Kungl. Maj:t prövat hinder ej möta mot uppförande av nytt tingshus för domsagan och jämväl lämnat statsbidrag för ändamålet, oaktat vakans å häradshövdingämbetet i Södersysslets domsaga var nära förestående, lärer hava av de tingshusbyggnadsskyldige så uppfattats, att de vid ärendets behandling kunde utgå ifrån att Årjäng skulle förbliva domsagans kansliort. Det skulle därför väcka stark misstämning, om nu — föga mer än två år efter det nya tingshusets färdigställande — åtgärder vidtoges för domsagans sammanslagning med större delen av Södersysslets domsaga och för kansliets förflyttande till Säffle, dit landsvägsförbindelsen är från Årjäng omkring sju och en halv mil och från Nordmarks domsagas norra gräns omkring fjorton mil. Det är att märka, att för anordnande av tidsenliga kanslilokaler för den nya domsagan betydande kostnad måste nedläggas på tingshuset i Säffle och att de tingshusbyggnadsskyldige i Nordmarks domsaga bleve nödsakade att deltaga i dessa kostnader. Att åter förlägga den nya domsagans kansli till Årjäng vore med hänsyn särskilt till denna orts mindre centrala läge inom domsagan icke lämpligt.

I Nordmarks domsaga är arbetsbördan större än den låga befolkningssiffran kunde giva anledning antaga; om denna domsaga torde gälla vad beträffande Södersysslets domsaga yttrats av t. f. domhavanden därstädes, nämligen att domsagan i varje fall till dess de nya fastighetsböckerna färdigställts får anses giva häradshövdingen tillräcklig sysselsättning. Enligt de i början av innevarande år lämnade uppgifterna rörande arbetet med uppläggande av nämnda böcker kan detta arbete i Södersysslets domsaga beräknas vara slutfört år 1945. För Nordmarks domsaga, där häradshövdingen tidigare av hälsoskäl varit befriad från detta arbete, och enligt egen uppgift för närvarande av samma skäl är förhindrad att mera ingående syssla