Motioner i Första kammaren, Nr 211. 3 söner haft förmånen att nu genomgå yrkesutbildning. Det är väl inte någon som kan föreställa sig, att dessa familjer skola kunna lämna något bidrag till barnens utbildning i något yrke. Man ställer sig i stället den frågan: Kan det verkligen finnas människor här i vårt land, som kunna släpa sig fram på dessa inkomster? För de familjefäder som leva under dessa små ekonomiska omständigheter har det varit en källa till glädje, att deras barn kunnat få en kostnadsfri yrkesutbildning. Ändras stipendiebeloppen i enlighet med propositionens förslag, så borttages helt denna möjlighet för dessa och liknande familjers barn. Det torde säkerligen i fortsättningen bliva på det sättet, att eleverna komma att rekryteras från sådana hem, där föräldrar och målsmän kunna tillskjuta 20 à 30 kronor per elev och månad. De fattigaste få icke tillfälle att skaffa sig sådan utbildning, som kan giva dem en tryggare ställning för framtiden. I fråga om den jämförelse som gjorts med de för andra yrkesundervisningsanstalter utgående stipendierna, så har man bortsett ifrån ett viktigt faktum i detta sammanhang. I regel är det så att kurserna vid exempelvis lantmanna- och lanthushållsskolor och folkhögskolor äro betydligt kortare än vad kurserna äro vid arbetslöshetsskolorna och vad de komma att bli vid de centrala verkstadsskolorna. Sålunda torde kurserna vid en lantmannaskola omfatta 8 månader och vid en lanthushållsskola 4 månader och kurserna vid folkhögskolorna 5 à 6 månader. Vid verkstadsskolorna äro kurserna minst 2-åriga och högst 4-åriga. Vad det sedan gäller jämförelsen mellan lantmannaskolorna och verkstadsskolorna, så blir det stor skillnad på kostnaderna för en kurs vid en lantmannaskola; dessa skolor äro i regel knutna till lantbruk av större eller mindre omfattning, vilket verkar förmånligt på elevhushållets kostnader. Det torde därför vara försvarligt att göra en åtskillnad på stipendierna, när det gäller verkstadsskolorna och de omnämnda undervisningsanstalterna, om man skall vinna det syfte, som väl ändå måste ha varit vägledande vid dessa skolors startande, nämligen att vid verkstadsskolorna bereda kostnadsfri undervisning åt fattiga ungdomar från såväl stad som land. , l stället för att sänka stipendiebeloppen, som man avser att göra, så vore det mera på sin plats att det företogs höjningar. Det har redan visat sig med de stipendiebelopp som nu utgå, att det är mycket stora svårigheter att täcka kostnaderna för elevhushållen. Det finns exempel på att vid en skola gick elevhushållet och inackorderingarna med en förlust på 13.000 kronor under arbetsåret 1940-1941. Med den levnadskostnadsökning som ägt rum sedan 1935, då frågan om inrättandet av dessa skolor log närmare form, och som alltjämt pågår, synes det vara nära nog omöjligt att fortsätta inackorderingsverksamheten- Liksom på andra områden vore även här en viss kompensation för den inträdda prisstegringen erforderlig. Realvärdet av stipendierna kommer, för den händelse den kungl. propositionen
