2 Motioner i Första kammaren, Nr 21/4. Iängre tjänsteresor, men att detta förhållande i någon mån kompenserats genom att den resande fått åtnjuta en jämförelsevis förmånlig traktamentsersättning för avrese- och återkomstdagarna, vilken åtminstone i viss mån kompenserat den otillräckliga ersättningen för mellanliggande dagar. Att de skärpta tidsbestämningarna medföra en minskning av de genomsnittliga traktamentsersättningarna, vilken till väsentlig del neutraliserar verkningarna av de föreslagna traktamentshöjningarna, lärer icke kunna bestridas. Vi inse väl, att man under nuvarande förhållanden icke kan på det område, det nu gäller att reglera, åvägabringa full kompensation för inträdda kostnadsstegringar utan även här måste fordras en skälig anpassning till det skärpta tidsläget, Ersättningsbeloppen måste dock fastställas så, att den, som ålägges att utföra med resa förenad förrättning i statens ärenden, icke skall behöva att vid uppdragets fullgörande själv vidkännas en del av de därmed förenade ofrånkomliga utgifterna. Det bör härvid även beaktas, att samma möjligheter icke föreligga att begränsa de personliga utgifterna under en resa eller vid förrättning å annan ort som vid vistelse å hemorten. Vid övervägande av de olika omständigheter, som böra tillmätas betydelse vid ett bedömande av frågan, ha vi kommit till samma slutsats som allmänna lönenämnden. Vi ha sålunda funnit de föreslagna traktamentsbeloppen även efter de justeringar av sakkunnigeförslaget, som vidtagits i den kungl. propositionen, vara otillräckliga i nuvarande lägej och få för den skull hemställa, l att riksdagen ville besluta höja nuvarande nattraktamenten med 1 krona i samtliga klasser och dagtraktamentena med 1 krona i klass A, 2 kronor i klass B och 3 kronor i envar av de övriga traktamentsklasserna. Stockholm den 21 mars 1942. Gustaf Tamm. Axel Löfgren.
