Motioner i Första kammaren, Nr 214. 1 Nr 214. Av herrar Tamm och Löfgren, i anledning av Kungl. Maj.-ts proposition med förslag till kungörelse angående ändring i vissa delar av allmänna resereglementet den 27 juni 1929 (nr 210). Det förslag till ändring av vissa delar av allmänna resereglemintet, varmn förslag framlagts för riksdagen, grundar sig väsentligen på en utredning, som verkställts inom finansdepartementet av särskilt tillkallade sakkunniga. Sakkunnigeförslaget är enhälligt utom beträffande traktamentsbeloppens storlek, i vilket hänseende en av de sakkunniga ansett väsentligt större höjningar böra vidtagas, än vad som förordats av sakkunnigemajoriteten. Vid ärendets remissbehandling har även flertalet av de hörda myndigheterna hemställt om förbättringar av majoritetsförslaget. De skäl, som anförts för denna ståndpunkt, äro, såvitt vi kunnat finna, synnerligen starka. Särskild vikt måste enligt vårt förmenande fästas vid de uttalanden, som härvidlag gjorts av allmänna lönenämnden. Nämnden framhåller bland annat, att de uppgifter, som de sakkunniga lämnat till belysande av prisutvecklingen, såvitt nämnden kunnat bedöma, äro beräknade i underkant. Av utredningen framgår emellertid otvetydigt, anför nämnden, att en betydande prisstegring ägt rum, något som väl även kan vitsordas av envar, som under den senare tiden haft tillfälle att själv bilda sig ett omdöme i denna sak. Nämnden framhåller vidare, att utvecklingen på detta .område företer en alltjämt stigande tendens, och påpekar därvid, att de traktamentsbelopp, som nu skola fastställas, komma att bliva gällande även vid en högre prisnivå än den nuvarande. Detta påpekande synes oss särskilt betydelsefullt. I själva verket har en icke oväsentlig ytterligare prisstegring redan inträtt i fråga om restaurang- och hotellprisema utöver det prisläge från vilket de sakkunniga utgått. Det faktum att man i fråga om resereglementets traktamentsbelopp har att räkna med en väsentligt större eftersläpning än i fråga om istatstjänstemännens löneförmåner, vilka regleras automatiskt efter levnadskostnadsindex, måste självfallet tillmätas stor betydelse vid frågans bedömande. Såväl lönenämnden som i ärendet hörda myndigheter ha vidare ansett, att man vid fastställandet av traktamentsbeloppen måste taga hänsyn till de skärpta tidsbestämningar, som föreslagits för traktamentens utgivande. Föredragande departementschefen har däremot förklarat sig anse förslaget i detta hänseende allenast åsyfta rättelse på en punkt, där ersättningsgrunderna för närvarande icke äro riktigt avvägda. Vid bedömandet av detta spörsmål får och kan det emellertid icke rättvisligen förbises, att de förutvarande traktamentsersättningarna även under normala förhållanden varit för låga vid Bihang till riksdagen: protokoll 1942. 3 saml. Nr 214-216. I
