4 Motioner i Första lmnimaren, Nr 215. en fullständig utredning genomförts rörande hela läroverksorganisationens fortsatta utvidgning. I)en 10 november 1038 gjorde av Sollefteå stadsfullmäktige för ändamålet utsedda kommitterade en förnyad frzunställning i samma syfte. I denna framställning åberopades bland annat yttranden från de skolkommunala myndigheterna inom dels Ytterlännäs, dels l)orotea och Vilhelmina socknar, vari dessa uttalade att ett gymnasium i Sollefteå vore av största betydelse för fortbildningen av eleverna vid dessa soclmars mellankommunala skolor, och angav att både belägenhet och kommunikationer gjorde Sollefteå till den lämpligaste platsen för ett gymnasium ägnat att tillgodose deras intressen. I sitt yttrande över denna framställning anförde skolöverstyrelsen bland annat att den vidhölle sin mening om att det område av Västernorrlands län, som skulle tillgodoses med det föreslagna gymnasiet, vore i behov därav, och att Sollefteå samrealskola väl vore ägnad att bilda underlag för ett sådant gymnasium. Skolöverstyrelsen konstaterade att Västernorrlands län vore jämförelsevis illa tillgodosett i fråga om läroverk, att Sollefteå samrealskola vore den största i landet, att lärjungeområdet för densamma innefattade mellan 125.000 och l30,000 invånare, att i relativ närhet av Sollefteå fanns den näst Sollefteå största samrealskolan i landet, nämligen Gudmundrå, och vilka båda skolor tillsammans med högre folkskolan i Ytterlännäs, högre folkskolan i Åsele och högre folkskolan i Vilhelmina komme att bilda underlag för det föreslagna gymnasiet. Vid sin prövning av framställningen från Sollefteå hade kungl. skolöverstyrelsen att i ett sammanhang yttra sig över förslag till upprättande av gymnasier även i Ludvika och Örnsköldsvik. Efter att ha granskat behovet och förutsättningarna för gymnasier på samtliga tre orter kom kungl. skolöverstyrelsen till den slutsatsen, att Sollefteå borde av de tre nämnda komma i första rummet. Kungl. styrelsen kom nämligen efter en ingående prövning av samtliga på bedömningen inverkande omständigheter till den uppfattningen, att i valet mellan Sollefteå och Örnsköldsvik borde Sollefteå äga företräde, och att Ludvika och Örnsköldsvik vore likvärdiga. Med utgångspunkt från detta preciserade kungl. styrelsen sin ståndpunkt därhän att endera av nämnda städer i Västernorrlands län i första hand böra erhålla ett högre allmänt läroverk, därnäst Ludvika och i tredje rummet den andra av de båda Västernorrländska städerna . Överstyrelsen upprepade till sist sin tidigare tillkännagivna mening, att ett beslut om inrättande överhuvudtaget av ett nytt högre allmänt läroverk borde föregås av en allmän utredning om inrättande av nya statsgymnasier. Sollefteå stads sålunda gjorda förnyade framställning ledde icke heller denna gång till resultat, sannolikast beroende på kungl. skolöverstyrelsens hemställan om en allmän utredning innan nya gymnasier upprättades. Efter riksdagens instämmande 1939 i denna mening uppdrog också Kungl. Maj:t åt"statssekreteralen Börje Knös att som sakkunnig verkställa en dylik ut
