Sida:Rd 1942 C 22 3 Första kammarens motioner 1 300.djvu/513

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har inte korrekturlästs

Motioner i Första kammaren, Nr 215. 5 redning. I sitt betänkande kom den sakkunnige fram till den uppfattningen att för Västernorrlands län synnerligen starka skäl tala för ett statligt gymnasium såväl i Sollefteå som i Örnsköldsvik . Den sakkunnige förordade med en viss tvekan, att den sistnämnda borde komma i första hand. I sin promemoria till skolöverstyrelsen över den sakkunniges förslag sade undervisningsrådet C. E. Sjöstedt att de båda nämnda samrealskolorna voro mycket stora. De voro landets största fristående samrealskolor. Därtill kommer - fortsätter han - att Västernorrlands län utgör ett av de minst gynnade länen i fråga om statliga gymnasier och avstånden till närliggande gymnasier äro stora. Man kan ifrågasätta - sade han vidare - om icke de båda skolorna böra erhålla gynmasium. Undervisningsrådet Sjöstedt konstaterade att Västernorrlands län i jämförelse med riksmedelatalet 100 har en kvot i fråga om läroverksplatser på allenast 54. Även om samrealskolorna både i Sollefteå och Örnsköldsvik skulle utvidgas till gymnasier, så skulle länet ändå icke komma upp till riksmedeltalet. Då så starka skäl tala för gymnasier i både Sollefteå och Örnsköldsvik - slutar undervisningsrådet Sjöstedt sin framställning på denna punkt - hyser jag inga betänkligheter att förorda bägge dessa städer till erhållande av högre allmänt läroverk. Dessa uttalanden liksom det omfattande siffermateriel, som Sollefteå stadsfullmäktige i sina tidigare framställningar framlagt, ge sålunda vid handen", att mycket starka skäl anförts för inrättande av ett gymnasium i Sollefteå. Till dessa skäl kan ytterligare anföras det starka kommunala intresse, som Sollefteå stad visat, när det gällt att ordna den högre skolutbildningen för sin egen och den omgivande bygdens ungdom. Under ett tiotal år har staden tidigare på egen bekostnad upprätthällit- gymnasieundervisning i ;tvenne ringar. Staden står nu inför tvånget att bygga ett nytt läroverkshus. En projekterad nybyggnad för allenast samrealskolans behov har kostnadsberäknats till ungefär en miljon kronor, ett alternativt förslag har upprättats om nybyggnad i ett sammanhang även för ett blivande gymnasiums behov, varvid kostnaderna preliminärt fastställts till i runt tal 1.5 milj. kronor. Att ett samhälle om blott något över tretusen invånare förklarar sig villigt att ikläda sig sådana betydande kostnader för ungdomsutbildningen icke blott inom sitt eget område, utan inom en mycket omfattande bygd, som hittills missgynnats i fråga om högre läroanstalter för ungdom, vittnar ganska uppenbart om det starka intresse för ungdomens utbildning som där råder. Vi ha i det föregående icke i något avseende ställt Sollefteå intressen i motsats till de orter, vilka beröras i Kungl. Maj:ts proposition. Jämförelser skulle antagligen ge vid handen, att de starkaste skälen tala för att Sollefteå kommer före både Boden och Hässleholm i fråga om gymnasieorganisationens utbyggnad. Emellertid äro de skäl som anförts för statliga gymnasier även i dessa städer så starka, att inga invändningar däremot kunna göras. Dock synes det rimligt och rättvist om gymnasiefrågan för Sollefteå och dess