Motioner i Första kammaren, Nr 217. 1 Nr 217. Av herr Herlitz, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om straff för överträdelser av vissa ransoneringsförfattningar, m. m. " Vad i Kungl. Maj:ts proposition nr 172 föreslås dels om skärpta straff för överträdelser av ransoneringsförfattningar, dels om förbud i vissa fall mot handel med ransonerade varor bör hälsas med tillfreds"stäl1else. I tvâ hänseenden ger emellertid den sistnämnda lagen anledning till erinringar. 1) De förbud som enligt nämnda lagförslag meddelas av central kristidsmyndighet skola enligt förslaget kunna överklagas hos Kungl. Maj:t i statsrådet. Med hänsyn till de ifrågavarande målens .samband med de i statsrådet handlagda ärendena rörande ransoneringsförfattningarna har departementschefen ej kunnat ansluta sig till lagrådets mening, enligt vilken målen, såsom "till sin rättsliga natur likartade med dem vilkas prövning enligt gällande lag ankommer på regeringsrätten", borde upptagas och avgöras av denna. Vad lagrådet sålunda anfört torde förtjäna beaktande. Det är ju fråga om en straffliknande reaktion mot den som "i väsentlig mån åsidosätter" vissa bestämmelser. Det kommer alltså framför allt an på ett bedömande ur rent rättsliga synpunkter av det handlingssätt som vederbörande låtit komma sig till last; synpunkter besläktade med dem som en domstol har att anlägga i brottmål måste träda i förgrunden. Att denna prövning blir så omsorgsfull som möjligt är ur rättssäkerhetssynpunkt desto angelägnare som det ingalunda är sagt att det som vederbörande låtit komma .sig till last tillika blir föremål för åtal vid domstol (förbudet är med andra ord icke tänkt såsom en med .straffet automatiskt förbunden påföljd). En sådan prövning faller naturligt inom regeringsrättens verksamhetsområde; den har ju också, såsom lagrådet anmärkt, att hand-lägga en mångfald mål av likartad beskaffenhet. Det av departementschefen åberopade sambandet med ransoneringsförfattningarnas tillämpning kan ej vara avgörande. Det förekommer ju på åtskilliga områden att en och samma författning tillämpas både av regeringsrätten och i statsrådet utan att olägenheter därav för.sports. 2) Enligt Kungl. Maj:ts förslag .skall den för vilken förbud meddelats vara berättigad att få sina förråd av de av förbudet omfattade varorna inBihang till riksdagens protokoll 1942. 3 saml. Nr 217-219. 1
