Motioner i Första kammaren, Nr 218. 5 Nr 218. f Av herr Nordenson, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om straff för överträdelser av vissa ransoneringsförfaltningar m. m. I proposition nr 172 har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen att antaga bl. a. ett förslag till lag om förbud i vissa fall mot handel med ransonerade varor. Detta förslag innebär, att - där Konungen genom särskild författning förordnat att vara icke må försäljas eller eljest överlåtas annat än i den ordning, som i författningen angives, eller i den ordning och under de villkor vederbörande centrala kristidsmyndighet bestämmer - Konungen må bemyndiga denna att meddela förbud för näringsidkare att idka handel med "den ransonerade varan. Förutsättning för dylikt förbud är att näringsidkaren i väsentlig mån åsidosätter av Konungen eller av kristidsmyndighet beträffande varan meddelad ransonerings- eller prisbestämmelse. Förbudet kan enligt förslaget, i den mån särskilda förhållanden därtill föranleda, utsträckas till att avse jämväl övriga till myndighetens verksamhetsområde hörande ransonerade varor samt till dylika varor under annan kristidsmyndighets verksamhetsområde. Under nuvarande förhållanden tala tvivelsutan "skäl för att näringsidkare, som i väsentlig mån åsidosätter ransonerings- eller prisbestämmelse, skall kunna drabbas av inskränkningar i sin fria näringsutövning. Dylika inskränkningar höra emellertid icke göras mera omfattande än som är oundgängligen nödvändigt. De böra dessutom beslutas i .sådan ordning, som innebär starkast möjliga garanti för ett objektivt, på fullständig utredning grundat bedömande av de förhållanden, som äro av betydelse för beslutet. I båda dessa hän.seenden är det föreliggande förslaget ägnat att ingiva allvarliga betänkligheter. Att "sådana icke kommit till tydligare uttryck under förslagets remissbehandling torde få tillskrivas det förhållandet att ingen organisation av näringsidkare blivit hörd i ärendet. Rätt att driva handel tillkommer enligt gällande näringsfrihetsförordning principiellt envar svensk medborgare, som råder över .sig själv och sin egendoin. Endast i vissa fall har såsom förutsättning för rätt att idka handel därutöver föreskrivits särskild skicklighet eller pålitlighet eller andra personliga kvalifikationer hos handelsidkaren (t. ex. näringsfrihetsförordningen §§ 7 och 8). I sistnämnda fall tillkommer rätten att återkalla ett beviljat
