Motioner i Första kammaren, Nr 219. 9 Nr 219. Av herr Johansson, Johan Bernhard, m. fl., i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående förstatligande av den allmänna väghållningen på landet. Genom propositionen nr 122 har Kungl. Maj:t framlagt förslag om förstatligande av den allmänna väghållningen på landet. Den vittomfattande frågan om vägväsendets organisation, vars nuvarande utformning ägt bestånd endast fem år eller sedan 1 januari 1937 enligt beslut vid 1934 års riksdag, har därmed ånyo förelagts riksdagen till prövning. Dentidpunkt, vid vilken detta förslag framlagts, måste betecknas såsom mindre väl vald. Vägväsendets framtid sammanhänger med motortrafikens, och om dess ställning under ett fortsatt krig och perioden därefter veta vi intet. All sannolikhet talar emellertid för att de gynnsamma betingelser, som medförde ett så hastigt uppsving för biltrafiken i vårt land under mellankrigsperioden, icke komma att föreligga. De krav, som i framtiden kunna komma att ställas på vägväsendet, låta sig sålunda ej bedömas idag. Såvida ej tvingande skäl föreligga eller stora besparingar med säkerhet kunna förväntas, kan det ej heller vara riktigt att i en tid av finansiella påfrestningar företaga en stor förvaltningsreform, vilken kräver en så väsentlig utvidgning av en administrativ apparat, att det nära nog motsvarar inrättandet av en ny. Ett principbeslut, vars verkningar i kostnadshänseende mera låta sig anas än beräknas, kan ej vara välbetänkt. Den tendens till .statligt förmynderskap på alla områden, som under senare år allt mera gjort sig gällande. gör dessutom den yttersta återhållsamhet nödvändig beträffande varje åtgård, som ökar maktkoncentrationen hos de centrala statsorganen. Likaså böra, till bevarande av vårt folkstyres hörnsten, den kommunala självstyrelsen, kommunernas uppgifter endast på fullgoda grunder överlåtas på statliga myndigheter. I särskilt hög grad måste denna regel beaktas ifråga om sådana förvaltningsuppgifter som väghållningen. Uppgiften att handhava väghållningen har i allt högre grad, främst av befolkningen på landsbygden, kommit att betraktas icke .som en vägkommunerna påbjuden plikt utan som en av den lokala självstyrelsens naturligaste rättigheter. Redan med hänsyn till den korta tid, som förflutit, sedan vägväsenvdet undergick en genomgripande reform, är Kungl. Maj:ts radikala förslag till helt
