Sida:Rd 1942 C 22 3 Första kammarens motioner 1 300.djvu/530

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har inte korrekturlästs

10 Motioner i Första kammaren, Nr 219. ny princip för den allmänna väghållningen på landet ägnat att förvåna. Reformen av år 1934 föregicks av en omsorgsfull prövning, varvid Kungl. Maj:t med riksdagen avvisade tanken på vägväsendets förstatligande. Det system, enligt vilket vägväsendet då organiserades, har icke varit tillräckligt länge i .kraft för att bestämda slutsatser skola kunna draga.s beträffande dess värde och långsiktiga verkningar. I allt fall saknas enligt vår mening anledning att med hänsyn till det sätt, på vilket nuvarande vägmyndigheter löst väghållningens skiftande problem, väcka frågan om vägväsendets totala förstatligande. Ur synpunkten av vägfrågornas riktiga lösning föreligga ej heller skäl till en .så långt gående reform. Den nu framlagda kungl. propositionen grundar sig i stort sett på det resultat, till vilket de s. k. 1938 års sakkunniga för utredning om vägväsendets förstatligande kommo. Utredningen föranleddes av en skrivelse från kommunalskatteberedningen, vilken i sitt arbete på att finna lösningen på problemet om en jämnare skattebörda i rikets olika kommuner .stannatvid att anvisa vägväsendets förstatligande såsom den enda mera betydande möjligheten till vinnande av ett dylikt resultat. Uppenbarligen övertygad om riktigheten i denn.a kommunalskatteberedningens ståndpunkt tillkallade departementschefen med Kungl. Maj:ts bemyndigande härefter de ovannämnda sakkunniga. Utredningsdirektiven, givna genom "dåvarande departementschefens uttalande till statsrådsprotokollet,.kännetecknas av ensidighet. De sakkunnigas arbete begränsades till frågan, hur en statlig vägorgani.sation borde gestaltas. Frågan, om ett förstatligande borde ske, ha de :sakkunniga ej haft att pröva. Ej heller erhöllo de sakkunniga i uppgift att undersöka, huruvida andra utvägar än det fullständiga förstatligande, som kommunalskatteberedningen anvisat, varit framkomliga för vinnande av en skatteutjämning. Då skatteutjänrningssynpunkten och ej behovet av ett ur effektivitetssynpunkt bättre organiserat vägväsende orsakat hela utredningsarbetet och den kungl. propositionens framläggande, är det ytterst beklagligt, att varje utredning på sist angivna punkt saknas. Detta blir så mycket mera fallet-, som möjligheter till skatteutjämning enligt andra, mindre betänkliga linjer .med säkerhet föreligga. Om dessa möjligheter finnas nu ej annan upplysning än departementschefens uttalande i den föreliggande propositionens principinledning: "Helt visst kan en jämnare fördelning av väghållningsbesväret i åtskilliga hänseenden vinnas genom reformer inom den nuvarande organisationens ram." Vid sådant förhållande måste ett beslut om vägväsendets förstatligande te sig "såsom betydligt .större våld .än nöden kräver. Överhuvudtaget kan knappast behovet av .skatteutjämning rimligen anföras som avgörande argument för genomförandet av föreliggande förslag, innan utredning förebragts,. att detta departementschefens enligt vår mening välgrundade antagande saknar fog.