Motioner i Första kammaren, Nr 221. 7 på sin tid till de sakkunniga givna- direktiven icke anses böra ifrågakomma, torde, liksom skett för en del andra befattningshavaregrupper vid de affärsdrivande verken, en klyvning av förste banmästaregruppen likväl kunna företagas, så att berörda grupp blir placerad i såväl lönegrad A 12 som lönegrad A 14. H l propositionen föreslås vidare, att befattningen verkstadsmästare införes i 16:e lönegraden, till vilken lönegrad skulle-, i överensstämmelse med personalkommissionens av järnvägsstyrelsen tillstyrkta förslag, uppflyttas tvenne verkstadsmäslare vid maskinavdelningens driftsverkstäder, nämligen en vid Hagalund Övre och en vid Sävenäs. Beträffande personalkommissionens förslag om uppflyttning av sex verkstadsmästarc- vid huvudverkståderna i Malmö, Örebro och Notviken, vilket förslag järnvägsstyrelsen för sin del icke ansett sig kunna biträda, förklarar sig departementschefen icke beredd förorda den av kommissionen ifrågasätta differentieringen i lönehänseende av verkstadsmästarebefattningarna vid huvudverkstäderna. Allmänna lönenämnden har som sin mening framhållit, att någon uppdelning av verkstadsmästarebefattningarna vid huvudverkstäderna åtminstone för närvarande icke- bör komma till stånd. Departementschefen har i den förevarande frågan tillmätt de synpunkter, som anförts av järnvägsstyrelsen ocllytterligare utvecklats av allmänna lönenämnden, avgörande betydelse. Enligt vad jag inhämtat lära de av jârnvägsstyrelsen anförda motiven för ett avstyrkande av personalkommissionens förslag om inplacering i 16:de lönegraden av vissa verkstadsmästare vid huvudverkstäderna kunna ställas under diskussion. Sålunda framhålles, att en objektiv bedömning av den verkliga utvecklingen på det ifrågavarande området av verkstadsdriften borde föranlett till ett uttryckligt betonande från järnvägsstyrelsens sida av de stora krav, den flytande arbetstakten ställer på just arbetsledarenverkstadsmästaren. Järnvägsstyrelsens uttalande "att genom verkstadsdriftens organisatoriska nydaning underbefälets mera ansvarsbetonade funktioner i väsentlig grad hava blivit dem avlastade" anses icke överensstämma med verkliga förhållandet och bör icke få läggas till grund för ett bedömande av arbetsledarens verkliga ansvar. I vart fall måste fastslås, framhåller man, att den organisatoriska nydaning av verkstadsdriften, varom järnvägsstyrelsen talar, hänför sig till allenast en del verkstadsavdelningar och följaktligen icke har avseende på de avdelningar, där arbetsledarens ansvarsbetonade funktion icke genomgått någon förändring. I järnvägsstyrelsens i propositionen återgivna uttalande framliålles vidare, att "underbefälet till huvudsaklig del befriats från det synnerligen viktiga arbetet med ackordssättning, vilket arbete övertagits av arbetssturlinavrlelningen\". Även detta uttalande anses ohållbart och icke överens
