Molioncr i Första kammaren, Nr-222. 11 utom dessa tvenne 3:e maskinisters uppflyttning föreslår 1938 års personalkommission intet annat än dubblering av ett par 1:e styrmanstjänster genom 2:e styrmäns befordran, vilket minst av allt var att vänta. Kommunikationsverkens lönenämnd avvisar visserligen såsom ohållbar den av personalkommissionen anförda motiveringen för dessa 2:e styrmäns uppflyttning i lönegrad, men eftersom färjetrafiken intensifierats vill lönenämnden icke motsätta sig att ifrågavarande 2:e styrmän beredas förbättrad löneställning. Uteslutet är därför icke att Kungl. Maj:t, som fattar beslut rörande tjänster t. o. m. 20:elönegraden, kommer att följa personalkommissionens av järnvägsstyrelsen tillstyrkta förslag att tvenne 2:e styrmän uppflyttas från lönegrad A 16 till A- 20 och benämnas 1:e styrmän av klass li. Av Kungl. Maj:ts proposition nr 195 framgår indirekt att tågfärjornas 2 övermaskinister av klass l fortfarande anses böra vara placerade i lönegrad A 20, enär nämnda propositions personalförteckning beträffande tjänster fr. o. in. 21:a lönegraden ej innefattar någon övermaskinistbefattning utan, då det gäller tågfärjorna, endast befälhavare av klass l och li samt 1:e styrman av klass l. Av här lämnad redogörelse framgår emellertid, att personalkommissionen och järnvägsstyrelsen föreslå något som måste för varje opartisk sjöfartsinitierad framstå som orimligt, nämligen att uppflytta den inom däcksavdelningen 3:e i ordningen i löneparitet med den främste i maskinavdelningen. Som konträrt exempel kan nämnas, att i privatägda svenska fartyg ligger övermaskinistens lön oftast i fartyg av tågfärjas storlek och maskinstyrka- c:a 100 °/o högre än 2:e styrmans, vilken nu i tågfärjorna föreslås i samma lönegrad som övermaskinist. Beträffande lönerelationen mellan 1:e styrman och övermaskinist ligger övermaskinistens lön c:a 50 °/o högre än resp. 1:e styrmans, men i tågfärjorna har sedan 1920 rått det avvita förhål- landet, att 1:e styrman varit placerad en lönegrad högre än övermaskinist. Det var att vänta att den utredning, som nu företagits beträffande befälets i tågfärjorna inbördes lönerelationer, skulle rätta till detta uppenbara missförhållande. Så har dock ej blivit fallet, vilket förmodligen jberor på att personalkommissionen givetvis icke kunnat ha sådan sammansättning, att någon direkt sakkunnig beträffande sjöbefäls skeppstjänst fanns med, då statens järnvägars rederirörelse är av så liten omfattning. Såsom representant för tågfärjebefälet i statens järnvägars befälsförbund, vars ordförande var ledamot i kommissionen, har varit en av de av kommissionen till löneuppflyttning föreslagna 2:e styrmännen, vilket kanske i någon mån bidragit till att tågfärjebefälets lönerelationer befunnits av kommissionen vara i behov av justering i av den .förordad riktning. Sedan senast företagna lönereglering vid statens jiirnvägars tägfärjor, vilken skedde 1920, har en betydande lagändring beträffande befälets tjänsteställning och ansvar ägt rum. Efter 1922 har lagstiftningen helt skilt maskinavdelningen från däeksavdelningen ombord, då det gäller främste styr
