Motioner i Första kammaren, Nr 222. 13 mast ansvarig för underhållet av värden för c:a halva denna summa. Det är även att märka, att han jämlikt av kungl. järnvägsstyrelsen utfärdade instruktioner är ansvarig för underhållet likaledes av samtliga vattentäta skottdörrar liksom också i stort sett av alla navigatoriska hjälpmedel m. m., varför hans ekonomiska ansvar för underhållet blir än större. Främste styrmannen har sig icke något som helst dylikt i lagen pålagt ansvar ens i egenskap av reguljär befälhavarevikarie. Redan då löneregleringen 1920 genomdrevs, varvid 1:e styrman i tågfärja kom i högre lönegrad än övermaskinist, påvisade - som ovan sagts - järnvägsstyrelsen hos Konungen det orimliga i att övermaskinist avlönades mindre än främste styrman. (Styrelsens förenämnda underdåniga skrivelse och P. M. den 29/9 resp. 4/12 1919.) Att järnvägsstyrelsen nu betrått en väg motsatt sin tidigare såväl som ock utvecklingen har måhända sin förklaring uti att styrelsen ansett sig bunden av den närmast på förhandlingsvägen åstadkomna utredningen, vid vars bedrivande maskinbefälet icke blivit hört, utan representerades tågfärjebefälet i sin helhet av en 2:e styrman. Maskinbefälets tjänsteutövning anses numera allmänt av omdömesgilla och vederhäftiga sjöfartskännare vara väl så krävande och ansvarsfull som det nautiska befälets. Givetvis skall ersättningen för en tjänst eller ett uppdrag utgå efter arten därav och icke efter resp. tjänstemans kostnader för sin utbildning. Men även om så vore fallet, vilket ofta förekommer, bleve ändå detta till maskinbefälets favör. För den styrman, som nu föreslås uppflyttad i 20:e lönegraden, alltså i löneparitet med övermaskinist av klass l, stipulerar varken lag eller S. J :s kompetensföreskrift högre behörighetsbevis än styrmansbrev, d. v. s. en behörighet vars förvärvande icke drar ens den utbildningskostnad, som de i lönegrad 12 placerade 3:e maskinisterna måste åsamka sig. Den 2:e maskinist åter som, placerad i lönegrad 16, alternerar med övermaskinisten lika reguljärt som främste styrmannen med befälhavaren, avfordrar lagen övermaskinistbrev. Enligt av landets största rederikoncern företagen undersökning betingar förvärvande av öuermaskinistbrev större kostnader än förvärvande av sjökaptensbrev. Den teoretiska utbildningen vid navigationsskola är i båda fallen av samma längd. Om ock löneutvecklingen för maskinbefälet i de svenska tågfärjorna gått baklänges, så har däremot denna i det danska färjetonnaget följt utvecklingen på sjöfartens område. Vid den tidpunkt, då den svenska tågfärjan tillkom, åtnjöt övermaskinisten å den samseglande danska tågfärjan en avlöning, som med 20 °/o understeg befälhavarens. Sedan c:a 10 år tillbaka är skillnaden blott c:a 3 °/o. Sedan ett 20-tal år tillbaka råder i Sverige brist på maskinbefäl. Enligt en av kommerskollegium nyligen företagen utredning uppskattas denna brist till c:a 550, d. v. s. omkr. 25 °/o av totalbehovet. Det ligger därför en betänklig inkonsekvens i att, samtidigt som statsmakterna liksom de enskilda re
