2 Motioner i Första kammaren, Nr 227. Ur revisorernas berättelse må lämnas följande sammandrag rörande bestämmelserna för dels egnahemslån för bostadsändamål och dels statliga tertiärlån för samma ändamål. Enligt kungörelsen den 7 juni 1940 (nr 589) angående den statliga egnahemsverksamheten må egnahemslån bland annat utlämnas till underlättande för låntagaren att förvärva äganderätt till bostadsegnahem. Sådant s. k. bostadslån beviljas ej till förvärv av fastighet, vars värde överstiger 12,000 kronor! Bostadslån kan beviljas intill ett belopp av högst motsvarande 75 procent av fastighetens värde. Länet delas med avseende å återbetalningen i en stående del, som motsvarar 50 procent av fastighetsvärdet, samt en amorteringsdel, utgörande återstoden av lånet. Amorteringsskyldighet inträder i fråga om bostadslån från och med fjärde kalenderåret efter det, då lånet beviljats! J ämlikt kungörelsen den 28 juni 1941 (nr 636) angående tertiärlån till viss bostadsbyggnadsverksamhet må dylika län utlämnas för främjande av sådana med hänsyn till läget på bostadsmarknaden önskvärda byggnadsföretag, som hava till ändamål uppförande eller ombyggnad av byggnader, avsedda att innehålla huvudsakligen mindre men rymliga bostadslägenheter eller att utgöra enfamiljshus. Lån få beträffande enfamiljshus - flerfamiljshusen torde här kunna lämnas å sido - ej överstiga 35 procent eller i särskilda fall 45 procent av värdet å fastigheten. Ej heller får, då fråga är om ombyggnadsföretag, lån överstiga halva kostnaden för ombyggnaden. För lån till enfamiljshus skall ställas säkerhet av inteckning inom 85 procent av fastighetsvärdet. Sådant lån skall amorteras under en tidrymd av 20 år. Om låntagaren för lån, lämnade mot säkerhet av inteckningar mot bättre förmånsrätt än säkerheten för tertiärlånet, nödgas under de 10 första åren efter lånens upptagande erlägga högre än vissa angivna räntesatser, kan under vissa förutsättningar av statslånets ränte- och annuitetsbelopp årligen eftergivas högst ett belopp, motsvarande skillnaden mellan å ena sidan låntagarens årliga räntekostnad för primär- och sekundärkrediten samt å andra sidan det belopp, vartill nämnda kostnad skulle hava uppgått, för den händelse den årliga räntan stannat vid nyss åsyftade räntesatser. Eftergiften får icke bestämmas till högre belopp än som erfordras, för att den eller de genom byggnadsföretaget tillkomna eller ombyggda lägenheterna skola kunna tillföras bostadsmarknaden mot en hyra icke överstigande den år 1939 på orten gällande hyresnivån för lägenheter av jämförlig beskafienhet och belägenhet. Samtidigt med att 1941 års kungörelse angående tertiärlån till viss bostadsbyggnadsverksamhet trätt i kraft, ha de tidigare gällande kungörelserna den 1 Detta maximivàrde har i proposition nr 206 till 1942 års riksdag föreslagits skola höjas till 15,000 kronor.
- Räntan har i förenàmnda proposition nr 206 föreslagits skola utgöra 3.6 procent för
bostadslån, som beviljats efter egnahemsverksamhetens omläggning den l juli 1940. Sedan denna ränta fastställts, torde amorteringsplaner komma att utfärdas. Anledning torde icke finnas att antaga annat än att bostadslánen framdeles liksom hittills i allmänhet komma att vara ställda pa en amorteringstid av 20 à 25 ar.
