kristidsnämnden. Enär något system för befordran av försändelser på statens bekostnad i den direkta förbindelsen mellan detaljist och grossist väl knappast kan vara tillrådligt, behöver den ändringen i befordringsgången genomföras, att detaljhandlaren sänder kupongerna till kristidsnämnden, som i sin tur tillställer grossisten desamma och sedermera återbekommer dem. Härigenom tillkommer visserligen ett befordringsled, som nu icke finnes. Detta innebär givetvis en omgång. Men om det ordnas så, att nämnden tjänstgör såsom en sorts clearing och översänder kuponger från flera detaljister till samma grossist på en gång, torde olägenheten minskas. Här måste emellertid tillses, att förseningar icke uppstå. Försändelserna från detaljhandlaren till kristidsnämnden och från grosshandlaren till nämnden mottagas ofrankerade och införas vid ankomsten i nämndens postbok och likställas alltså i betalningshänseende med nämndens egen avgående post. Lämpliga åtgärder till förhindrande av missbruk med portofriheten böra givetvis vidtagas. Sålunda kan kan tänkas, att endast sådana försändelser få gå portofritt, till vilka använts särskilt av nämnden tillhandahållet kuvert.
Insändandet av infordrade inventeringsuppgifter och rapporter ordnas på enahanda sätt.
Familjebidragsnämndernas avgående post förtecknas även i postbok, och med betalningen av portot för däri upptagna försändelser förfares liksom ovan nämnts beträffande kristidsnämndernas postböcker. Utbetalningsavgiften för utbetalningskort från familjehidragsnämnderna bokföres av postgirokontoret och avkräves med lämpliga mellanrum vederbörande statsmyndighet.
Inbetalningskort avseende omsättningsskatt emottages portofritt, och avgiften bokföres av postgirokontoret. Inkasseringen av avgiftsbeloppen sker liksom beträffande de nyssnämnda utbetalningskorten.
Måhända finnas andra lösningar av det här föreliggande spörsmålet, vilka äga företräde framför den ovan skisserade. Sådana för oss okända omständigheter kunna även vara för handen, som försvåra ett genomförande av den utav oss åsyftade förändringen. Vidare är det icke uteslutet, att en event. befordran på statens bekostnad av postförsändelser rättvisligen bör avse även andra fall än de nämnda. Vad av oss här åsyftas är under sådana förhållanden främst att få till stånd en utredning i saken. Denna bör emellertid enligt vår mening verkställas så skyndsamt, som förhållandena må medgiva, varefter event. åtgärder snarast böra vidtagas.
I detta sammanhang må framhållas, att de kommunala krisorganen under det föregående världskriget hade förmånen av tjänstebrevsrätt. Vi förbise emellertid icke, att saken då var lättare att ordna, alldenstund postavgiften då redovisades med särskilda tjänstefrimärken.
I anslutning till vad ovan anförts få vi hemställa,
