påkallar kommunernas medverkan i här omhandlade hänseenden, kostnadsfritt ställer sina egna resurser till kommunernas förfogande.
För den enskilde, som icke erhåller någon ersättning för de honom åsamkade kostnaderna, uppfattas portoutgiften, även i den mån densamma icke i och för sig är avsevärt betungande, såsom en pålaga, som han får vidkännas utöver andra statliga kontributioner. Enligt vår åsikt måste det anses skäligt och principiellt riktigt, att befrielse medgives från erläggandet av postavgifterna i fråga. Härigenom skulle också en irritationsanledning avlägsnas, vilket icke heller saknar sin betydelse.
Vid 1941 års riksdag väcktes i andra kammaren motioner om utredning rörande tjänstebrevsrätt för kristids- och familjebidragsnämnderna ävensom om tjänstebrevsrätt för kristidsnämndernas ordförande. Motionerna vunno visserligen icke riksdagens bifall bl. a. på grund av de konsekvenser, en utvidgning av tjänstebrevsrätten i enlighet med förslagen ansågs komma att medföra. Andra kammarens tredje tillfälliga utskott, till vilket motionerna hänvisats, uttryckte emellertid sitt erkännande av det behjärtansvärda syftet med motionerna och framhöll, att utskottet funne det naturligt, att alla till buds stående utvägar till lindrande av de av kristidsförvaltningen föranledda bördor, varom i motionerna voro fråga, söktes och prövades (utlåtande nr 4).
I den framställning, som låg till grund för Kungl. Maj:ts förenämnda proposition nr 195/1941, hade livsmedelskommissionen föreslagit, att kristidsnämnderna skulle erhålla tjänstebrevsrätt. Detta förslag fann föredragande departementschefen sig dock icke kunna biträda, och något beslut i sådan riktning fattades icke heller av riksdagen.
Då sålunda tjänstebrevsrätt icke funnits böra tillerkännas ens de kommunala organen för deras kristidsuppgifter, förstå vi, att några utsikter till bifall för ett förslag om sådan rätt, vilket förutom sagda organ skulle avse även enskilda personer och företag, knappast föreligga. Med den inställning till spörsmlålet, åt vilken vi i det föregående givit uttryck, anse vi det angeläget, att andra möjligheter till frågans lösande utfinnas, och få i anslutning härtill antyda följande förfaringssätt, som synes kunna övervägas.
Varje kristidsnämnd ålägges hålla postbok, i vilken den avgående posten förtecknas. Försändelserna frimärkas i vanlig ordning. Portobeloppet (och postboksavgiften) betalas emellertid icke av nämnden, utan den av postverket utfärdade räkningen därå förses endast med nämndens attest och återställes till postanstalten för vidare befordran till generalpoststyrelsen, event. annan central myndighet. Betalning sker sedermera från vederbörande statsmyndighet till generalpoststyrelsen för samtliga kristidsnämnder på en gång.
Handelsidkarna insända nu kuponger, avseende försålda ransonerade varor, till vederbörande grossör, som i sin tur vidarebefordrar kupongerna till
