8 Motioner i Första kammaren, Nr 22.9. Nr 229. - Av herr Leander m. fl., fi anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till tjänste- och farniljepensionsreglemente för arbetare m. m. Sedan 1941 års riksdag i samband med godkännande av de allmänna tjänste och familjepensionsreglementena för tjänstemän i statens tjänst bemyndigat Kungl. Maj:t att utfärda bestämmelser innefattande bland annat tillämpning av nämnda reglementen i vissa fall å tjänstemän avgångna med pension enligt civila eller militära tjänstepensionsreglementet samt utbetalande av pensionstillägg åt vissa sådana tjänstemän, förutsatte i statens tjänst anställda arbetare, att Kungl. Maj:t i proposition nr 229 till innevarande års riksdag med förslag till tjänste- och familjepensionsreglementen för arbetare m. m. skulle analogivis ha föreslagit samma övergångsanordning för arbetare som för tjänstemännen. För tjänstemännens del innebär riksdagens bemyndigande, att de nya reglementena skola från och med ikraftträdandet göras tillämpliga å sådana tjänstemän, som blivit underkastade de 1939 eller 1940 utfärdade nya avlöningsförfattningarna men pensionerats före pensionsregleringens genomförande, samt att dessa pensionerade tjänstemän därjämte skola erhålla gottgörelse med 10 kronor för varje månad de dessförinnan åtnjutit pension. Såsom skäl för den för tjänstemännen beslutade anordningen har föredragande departementschefen anfört, att en definitiv lönereglering för tjänstemännen måste såsom en given konsekvens få till följd att hänsyn tages till de pensionsförmåner, som föranledas av löneregleringen, eller att löneregleringen och pensionsregleringen utgöra tvådelar av ett och samma problem. Beträffande hos staten anställda arbetare anser departementschefen icke samma skäl föreligga för en tillbakaverkande pensionsreglering. Till stöd för denna uppfattning har anförts att slutandet av ett nytt löneavtal icke bör - lika litet som förändringar i löneinkomsten under ett löneavtals giltighetstid - i och för sig föranleda, att pensionsfrågan tages upp till omprövning. Den förordade pensionsreformen för arbetarna anser departementschefen icke ha sin grund i de nya kollektivavtal, som träffades år 1939. Härtill må endast anmärkas att den för tjänstemännen år 1939 genomförda löneregleringen grundade sig på den allmänna löneutvecklingen sedan ett flertal år tillbaka och att de år 1939 träffade överenskommelserna om nya löneavtal för hos staten anställda arbetare främst påverkades av de i avlöningsreglementena för tjänstemännen fastställda lönenormerna, som bland annat innebar att i kollektivavtalen intogos bestämmelser om rörligt tillägg i huvudsaklig överensstämmelse med vad som för tjänstemännen blivit fastställt. Vidare är att bemärka att förutsättningen för en
