4 Motioner 6 Första kammaren, Nr 281. instruktörskån, avsedd att rekryteras av värnpliktiga, som avslutat sin första tjänstgöring, ansåg beredningen - vilken icke ville taga ställning till uppslaget - böra tagas i närmare övervägande. Om förslaget skulle visa sig genomförbart ansåg beredningen nämligen, att detta komme att medföra en väsentlig minskning i avlöningskostnaderna för fast anställt manskap. De sålunda i propositionen i detta sammanhang berörda frågorna, vilka föreslås skola underkastas närmare utredning, ha mycket stor betydelse. All erfarenhet utvisar, att sambandet mellan rekryteringsmöjligheterna för en viss tjänst och framtidsutsikterna i samma tjänst är starkt framträdande. Företeelsen är naturlig och allmängiltig. Allmänt sett har den under senare tid alltmera skjutits i förgrunden vid ungdomens yrkesval, en utveckling som i olika sammanhang erkänts vara sund och riktig. Det kan icke bestridas, att förutsättningarna för den, som frivilligt tager fast anställning som manskap vid försvarsväsendet, att med någorlunda säkerhet bedöma de framtidsutsikter, som därigenom öppna sig, äro synnerligen små. Organisationen bygger på omsättning av det fast anställda manskapet i mycket stor utsträckning och efter förhållandevis kort anställningstid. Vissa framtidsmöjligheter i den militära tjänsten erbjuda sig men i förhållande till kaderns storlek i ett mycket begränsat antal. Det ligger därför i sakens natur, att en ur militära synpunkter kvantitativt och kvalitativt fullgod rekrytering icke kan säkerställas, om icke den stora, för viktiga uppgifter inom mobiliseringskadrerna avsedda, årligen avgående gruppen fast anställda utan alltför stora svårigheter kan omplaceras i civila arbetsuppgifter. Kan så icke ske, uppstå risker för att kadrerna icke kunna hållas fulltaliga. En standardsänkning av den personal, som man lyckas anställa, såväl under den militära tjänstetiden som i måhända ännu högre grad efter dess slut, blir även följden. Vad sistnämnda förhållande betyder ur militär synpunkt ligger i öppen dag. Vetskapen om dessa förhållanden föranleder också departementschefen framhålla, att civilanställningsfrågan och frågorna om det fast anställda manskapets antal och kontraktstid måste - ehuru måhända i första hand innefattande ett arbetsmarknadspolitiskt problem - likväl allvarligt bedömas ur även rent militära synpunkter. Det gäller här sålunda både ett socialt och militärt problem. Betydelsen av social omvårdnad för tryggande av personell militär effektivitet har icke minst under den gångna beredskapstiden så kraftigt bestyrkts, att redan den nämnda karakteristiken av här avhandlade spörsmål understryker deras vikt. Det kan vid bedömandet av dessa frågor icke vara opåkallat att erinra om civilanställningsfrågans hittillsvarande utveckling och om det just nu aktuella läget i detta hänseende. Hittills vidtagna civilanställningsfrämjande åtgärder äro i främsta rummet följande: Ett särskilt organ - försvarsväsendets centrala civilanställningsbyrå - har inrättats för att leda civilanställningsverksamheten, varvid byrån samtidigt tar viss befattning med samord
