Motioner i Första kammaren, Nr 232. 11 innan den blivande förvaltningsorganisationen tagit form, något avgörande ställningstagande från dess sida icke kunde förekomma. Särskilt gällde detta frågan, i vad mån vissa officersbeställningar skulle kunna ersättas med fast anställda civila byggnadsteknici. 1942 års försvarsberedning har på samma sätt anfört, att fortifikationskårens ställning och uppgifter inom försvarsorganisationen i väsentliga delar sammanhängde med vad som komme att beslutas rörande försvarets centrala förvaltningsorganisation. Ställning borde sålunda icke nu tagas till fortifikationskårens organisation eller personalsammansättning. Även 1942 års försvarsberedning har ansett det böra tagas under övervägande, i vad mån en del av de av försvarsutredningen beräknade officerarna skulle kunna ersättas med fackutbildade ingenjörer. Därest tjänsteuppgifterna alltjämt skulle fullgöras av officerare vid kåren, borde officersbehovet i väsentlig utsträckning fyllas genom att ingenjörer efter ansökan antoges till elever vid särskilt anordnad fortifikationsofficerskurs, där de kunde meddelas de militära kunskaper och färdigheter, som vore erforderliga för tjänstgöring såsom officer vid denna kår. V Departementschefen har till statsrådsprotokollet antecknat beträffande fälttygskårens slutliga sammansättning, att denna måste bliva beroende av de beslut angående den militära förvaltningsorganisationen, som kunna komma att vidtagas i anledning av den då pågående förvaltningsutredningen. För egen del ansåg departementschefen, att med sådana förändringar i fråga om fälttygskårens sammansättning, vilka sammanhänga med det ökade personalbehovet inom den centrala förvaltningstjänsten, borde anstå, intill dess förvaltningsutredningen slutfört sitt uppdrag och personalbehovet sålunda bättre kunde överblickas. Beträf:fande fortifikationskåren anförde departementschefen, att det yttrande, som gjorts i fråga om fälttygkåren, i full utsträckning ägde sin giltighet jämväl för fortifikationskåren. Skälen för en avvaktande hållning vore enligt departementschefens uppfattning i själva verket så mycket större som 1941 års militära förvaltningsutredning, i vad avser byggnads- och fortifikationsförvaltningen inom försvarsväsendet, torde komma att framlägga mycket vittgående ändringsförslag. De korrektioner, vilka 1941 års försvarsutredning ställt i utsikt såsom sannolika, måsteväl emellertid av utredningen hava förutsätts komma att gå uteslutande i ökningens tecken. Det framlagda förslaget till fortifikationskårens förstärkande grundar sig nämligen icke på hänsyn till en omfattande omorganisation, utan måste fattas såsom en oundgänglig minimiförstärkning av ifrågavarande kårs officerspersonal och detta allt beroende av byggnadsförvaltningens inom försvarsväsendet organisation. Det är nämligen att märka, att fortifikationskåren genom 1936 års försvarsbeslut gavs en sådan utformning, att den kvantitativt måste hava ansetts otill
