]2 Motioner i Första kammaren, Nr 2.92. råcklig även för lösandet av rena förvaltningsuppgifter i fred. Knappast inom något område av försvarsverksamheten ha "erfarenheterna undcr kristiden i så hög grad bevisat riktigheten av det nu gjorda påståendet. Ett flertal exempel på sådana tillfällen, där denna personalkårs kvantita- tiva svaghet på ett ödesdigert sätt framträtt, kunna anföras. Här behöver endast pekas på de för riksdagen bekanta förhållandena vid utförandet av befästningsarbeten i en för försvaret viktig del av landet, där för kdandet av ifrågavarande arbeten icke en enda fortifikationsofficer på aktiv stat kunde frigöras för att användas i ledningen av dessa arbeten. I en annan del av landet ha utförts betydande befästningsanläggningar utan att fortifikationsstyrelsen av rent personella skäl kunnat övervaka verksamheten. Resultaten ha också blivit dyrbara och i vissa fall mindre lämpliga ätgärder. Försvarsutredningen har föreslagit, att den i varje arméfördelningsstab ingående fortifikationsoffieeren, vilken handlägger ärenden rörande befästnings- och byggnadsväsendet inom fördelningens område, med hänsyn till de väsentligt vidgade arbetsuppgifterna skulle erhålla en kapten eller löjtnant som biträde. Härtill bör ytterligare framhållas nödvändigheten av att detta förslag förverkligas med hänsyn särskilt till befästningsfrågans handläggning och till tjänstens funktionerande, då för närvarande icke finnes tillgång till ersättare vid förfall för nämnde fortifikationsofficer. Under hänsynstagande härtill, och då den påpekade organisatoriska svagheten utan tvekan måste sägas hava åsamkat staten väsentliga onödiga utgifter, synes det vara så mycket mera angeläget att icke ytterligare uppskjuta den nödvändiga förstärkning av fortifikationskåren, som försvarsutredningen, oberoende av den blivande förvaltningsorganisationen, ansett sig böra föreslå. En av anledningarna till att flera av de hörda myndigheterna förordat uppskov och i vissa fall ytterligare utredning, torde ligga däri, att man ansett det möjligt att ersätta vissa officerare med civila teknici. Man har sålunda velat införa ett "antingen - eller" förhållande, il detta fall antingen fortifikationsoffieeren eller den civile fackmannen och ansett att den tjänst, som omhänderhaves av officcren, vore av sådan art, att den lämpligare kunde omhänderhavas av den civila byggnadsteknikern. Detta antagande tord.-e emellertid grunda sig på en missuppfattning av här ifrågavarande tjänsters innebörd. inom den militära byggnadsverksamheten erfordras både officerare och civila tekniker. Fortifikationsofficerens uppgift är atti kraft av sin utbildning såsom dels militär, dels tekniker fungera som förmedlare mellan de rent militära. och de rent tekniska synpunkterna rörande en byggnadsfråga. Endast härigenom skapas förutsättning för att den civile tekniker, som skall omhänderhava det rent civiltelmiska utförandet, erhåller sådana direktiv för sin verksamhet, att ar
