10 lliotioner i Första kammaren, Nr 288. grenar och borgar sålunda genom sin blotta existens för att en viktig del av landets försvarsmakt på mycket kort tid kan ingripa mot en eventuell angripare. Slutligen bör, synes det oss, en önskvärd elasticitet finnas i försvarsorganisationen. En sådan ökar icke minst möjligheterna att utnyttja de krigserfarenheter, som undan för undan vinnas genom förskjutningar i avvägningen mellan de olika försvarsgrenarna. Det synes oss uppenbart att sådana erfarenheter kunna komma att vinnas, att en dylik förskjutning sedermera kan visa sig böra komma till stånd. För åvägabringande av större elasticitet än i Kungl. Maj:ts förslag talar även det förhållandet, att om ovan berörda förstärkningar av flygvapnet och ytterligare förstärkningar av detta vapen, vilka torde korrmia att Visa sig erforderliga, icke på grund av vissa orsaker skulle kunna genomföras inom femårsperioden, detta bör tagas med i beräkningen, så att härför framdeles erforderliga medel icke då äro bundna vid andra försvarsgrenar. ÄVen om den nu framlagda planen endast syftar till försvarsväsendets förstärkning under en femårsperiod, så kommer den, om man bland annat vidtager permanenta byggnadsåtgärder och även anställer aktiv personal i ordinarie anställningar, att i realiteten bliva en försvarsordning, som svårligen kan ändras. I varje fall blir det förenat med stora ekonomiska uppoffringar att vid en senare tidpunkt, då det kan bliva nödvändigt att ytterligare förstärka flygvapnet, verkställa reduceringar inom armén. Man bör därför redan nu sikta på en sådan utveckling och därför beträffande armén i viss omfattning skapa elasticitet i organisationen. Uppskjutandet av byggnadsarbeten är ett led i de.nna strävan att skapa elasticitet. Men sådan bör också finnas i personalorganisationen och detta i vidare mån än som föreslagits av Kungl. Maj:t. Vi vilja sålunda förorda att extraordinariesystemet för officerare och underofficerare införes i den utsträckning, som 1942 års försvarsberedning föreslagit, och finna icke uteslutet, att man kan gå än längre. I syfte att nedbringa avlöningskostnaderna synes det oss därjämte vara möjligt att inom försvarsgrenarna minska antalet beställningar för högre officerare och, för att bibehålla samma befordringsmöjligheter för kompaniofficerarna, att ersätta ett antal beställningar för löjtnanter och fänrikar med underofficersbeställningar. En sådan förskjutning är för övrigt motiverad med hänsyn till behovet att förbättra det fast anställda manskapets befordringsmöjligheter. I detta sammanhang vilja vi understryka departementschefens uttalande om vikten av att det fast anställda manskapets civilanställningsfrågor bringas till en tillfredsställande lösning. Den bebådade utredningen i ämnet bör sålunda snarast komma till stånd, och därvid bör övervägas åtgärder som syfta till att skapa civilanställningsmöjligheter på skilda områden. En ordnad civilanställning för f. d. fast anställda underbefäl är icke endast av väsentlig betydelse för säkerställandet av rekryteringen utan även av
