-L Jlotimzer z Första lawnrmrrcn, N 1 236. nyttjande äro ytterst betydelsefulla faktorer för att förläna försvarsorganisationen önskvärd effektivitet. Vägande invändningar mot att här vid behandlingen av oiiektivitetsproblemet inskränka detta till att avse en fråga om pcrsonaltillgångarna torde därför inte kunna göras. I ett annat och större sammanhang har problemet berörts av överbefälhavaren i dennes yttrande över försvarsutredningens betänkande. Överbefälhavaren har nämligen framhållit (propositionen sid. 22), att det vore en avvägningsfråga, vilket som skänkte den största valutan ur försvarssynpunkt; en större kvantitet med lägre kvalitet eller en mindre kvantitet med högre kvalitet. , Avgränsat till spörsmålet om befälskadrernas omfattning och sammansättning uppkommer också här fråga, efter vilka grunder kvalitets- och kvantitetssynpimkterna skola vägas mot varandra. Därvid kan man inte bortse från att det förefinnes ett minimibehov, som inte kan underskridas utan uppenbara vådor. Under alla förhållanden måste dock högsta tänkbara mått av effektivitet uppkomma, när samtliga befälsposter såväl i fred som under krigsförhållanden besättas med aktiva beställningshavare. Ju mer man avlägsnar sig från att utnyttja aktivt befäl, ju mindre effekt utvinnes av de förhållandevis höga" försvarskostnaderna. Frågan om mobiliseringskaderns förseende med befäl i olika grader har i realiteten varit föremål för riksdagens prövning redan under år 1941 i- samband med behandling av propositionen nr 318 med förslag till värnpliktslag. Det då föreliggande förslaget, som riksdagen i huvudsak godkände, innebar att uttagning och utbildning av värnpliktigt befäl redan i fredstid skulle förekomma i rätt stor omfattning, och för de sålunda uttagna skulle tjänstgöringstiden i vissa fall avsevärt förlängas. Som ett allmänt önskemål framhölls, att uttagningen av det värnpliktiga befälet i möjligaste mån skulle äga rum på frivillighetens grund; tvångsuttagning skulle dock i mån av behov förekomma. Ehuru ny värnpliktslag sålunda redan antagits, torde verkningarna i vissa avseenden av riksdagens då fattade beslut först i samband med nu föreliggande proposition kunna överblickas i sitt större sammanhang. Självfallet äger frågan ett oupplösligt samband med spörsmålet. om de olika truppförbandens (motsv.) fredsbehov av befäl i olika grader och beställningar. En mycket central punkt vid personalberäkningarna för de utbyggda försvarskrafter, som föreslås i den nu föreliggande propositionen, utgör problemet om att skapa största möjliga elasticitet inom personalorganisationen. Olika möjligheter härför ha ingående prövats av 1941 års försvarsutredning och 1942 års försvarsberedning, och frågan har av allt att döma föranlett åtskilliga uttalanden av de myndigheter och personalsammanslutningar, som beretts tillfälle avgiva yttrande över försvarsutredningens betänkande. Uppfattningarna om ändamålsenligheten överhuvud av att skapa en dylik elasticitet ha varit delade och äro ännu mera skiftande beträffande förslagen att åstadkomma densamma. Föredragande departementschefen har sammanfattningsvis ansett sig kunna konstatera (propositionen sid. 64), att den föreslagna personalorganisationen kommer att inrymma åtskilliga
