2 Motioner i Första kammaren, Nr 238. förhindra deras insättande i strid. För att trygga en snabb förflyttning av arméns stridskrafter är det uppenbarligen minst lika viktigt att sådana skador på förbindelsevägarna skyndsamt bliva avhjälpta som att transporterna i och för sig kunna ske hastigt. Det får heller icke brista i framforslingen av ammunition, motordrivmedel och andra nödvändiga förnödenheter. Framför allt med hänsyn härtill är det nödvändigt, att de i armén ingående ingenjörtrupperna förstärkas. I samma mån som de operativa förbanden utrustas för snabbare förflyttningar, stegras fordringarna på ingenjörtruppernas insatser. De måste sättas i stånd att hastigare genomföra sina uppgifter och samtidigt utsträcka sin verksamhet över större områden än hittills förutsatts. Försummar man att vidtaga tillräckliga åtgärder i detta syfte, löper man risken att i krig ingenjörtruppernas otillräcklighet - för att låna ett uttryck, som blivit vanligt inom den industriella produktionen - blir den trånga flaskhals, som bestämmer hela arméns och därmed kanske hela försvarets effekt. lngen jörtrupperna äro för närvarande i fredstid organiserade på tre kårer med förläggningar i Stockholm, Eksjö och Boden. I propositionen föreslås ingen förändring i detta avseende. Den enda utbyggnad av den nuvarande organisationen, som över huvud taget däri upptagits, är upprättandet av en ny mobiliseringscentral inom lii. militärområdet. Även befälskadern föreslås bliva så gott som oförändrad. Med hänsyn till krigsorganisationens omfattning samt de både absolut och relativt taget ökade uppgifter, som, komma att åligga ingenjörtrupperna, synes det påtagligt, att den sålunda föreslagna fredsorganisationen av dessa trupper tilltagits alltför snäv. Om organisationen bleve genomförd på i propositionen föreslaget sätt, skulle detta därför leda till oöverstigliga svårigheter för ingenjörtrupperna vid lösandet av deras uppgifter. Och detta så mycket mera som dessa uppgifter icke inskränka sig till vad som ovan antytts. Det är tillräckligt att i detta sammanhang erinra om att även minering av vägar och liknande uppgifter handhavas av ingenjörtrupperna. För säkerställandet av armékårernas koncentrering och uppmarsch måste ej endast territoriella förråd av ingen jörmateriel för förbindelsereparationer - såväl arbetsredskap som bromateriel - finnas ordnade utan även med deras användning förtrogen trupp redan i fredstid disponeras inom varje militärområde. Likaså måste inom varje sådant område finnas en enhetlig organisation för såväl övervakning av sprängberedskapen som successiv utbildning av personal för dess handhavande. Det synes därför vara nödvändigt att redan i fredstid tilldela varje militärområde åtminstone ett ingenjörtruppförband. Försvarsutredningen har som sin mening uttalat att den funne det önskvärt, att mindre detachement ur ingenjörtrupperna kunde permanent förläggas till de olika mobiliseringscentralerna. Av ekonomiska skäl har utredningen likväl icke ansett sig böra framlägga förslag i
