Sida:Rd 1942 C 22 3 Första kammarens motioner 1 300.djvu/625

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har inte korrekturlästs

Motioner i Första kammaren, Nr 238. 3 denna riktning. Chefen för armén har ansett det erforderligt att inom varje militärområde förfoga över ett ingenjörförband. Departementschefen har förklarat sig dela de uppfattningar, som sålunda kommit till uttryck. Med hänsyn till såväl de konsekvenser en utbyggnad av ingenjörtrupperna skulle medföra i fråga om kaderökningar som till de byggnads- och andra kostnader; som därmed bleve förenade, har departementschefen emellertid funnit det icke vara möjligt att nu räkna därmed. Frågan gäller i första hand hur de resurser, som stå till buds, böra avvägas i förhållande till olika- behov, för att effekten i krig skall bli den största möjliga. Man bör därvid icke förbise, att större tillgång på ingenjörtrupper och särskilt på därtill hörande befäl även skulle göra det möjligt att förbättra infanteriets utbildning i fältarbeten. Behovet härav är mycket stort. Därom lära de erfarenheter, som gjorts under beredskapstiden, bära nogsamt vittnesbörd. Ett samarbete med ingenjörtruppförbanden för tillhandahållandet av materiel och byggnadselement är grundförutsättningen för att ändamålsenliga fältarbeten snabbt skola kunna utföras. Infanteriets pionjärutbildning synes därför lämpligen böra ske i samarbete med ingenjörtrupperna. God förmåga att utföra fältarbeten minskar i hög grad truppens förluster och sparar därmed det mänskliga materialet, varpå vi. främst lida brist. En förstärkning av ingenjörtrupperna måste alltså även medföra att försvarskraften i dess helhet blir mera uthållig. Inspektören för ingenjörtrupperna har i ett den 5 februari 1942 dagtecknat yttrande över 1941 års försvarsutrednings betänkande bl. a. framlagt förslag till organisation av ingenjörtrupperna. Enligt detta förslag skulle inom varje militärområde med undantag av det VII. redan i fredstid organiseras ett ingenjörtruppförband, som samtidigt skulle vara utbildningscentral för viss pionjärtjänst. Förslaget har således den syftning, som enligt min mening är behövlig. Det avser dels bibehållande av de tre nu befintliga ingenjörkårerna med förläggningsorterna Eksjö, Stockholm och Boden inom resp. I., lv. och VI. militärområdena, dels uppsättandet av en ny ingenjörkår med förläggningsort Karlstad inom V. militärområdet, dels ock förläggning inom li. och lii. militärområdena (förslagsvis i Östersund och Borås) av detachement ur resp. Svea och Göta ingenjörkårer. Den ökning, som blir erforderlig av befälsbehovet vid ingenjörtrupperna utöver vad som i propositionen föreslagits, framgår av nedanstående tabell: Överstelöjtnantsbeställning . . . . . . . . . . . .. 1 st. Majorsbeställningar . . . . . . . . . . . . . . . . . . - 2 st. Kaptensbeställningar . . . . . . . . . . . . . . . . - - 6 st." Löjtnantsbcställningar . . . . . . . . . . . . . . . .- 12 st. Fänriksbeställningar . . . . . . . . . . . . . . . . - . 7 st. Underofficersbeslällningar . . - - - - 31 st. Underbefälsbeställningar . . . . . . . . . . . . .. 90 sl.